När jag för något år sedan förde statistik över reklaminslagen i olika tevekanaler vann något oväntat fotfilen. Det var den enskilda produkt som man gjorde mest reklam för.
Jag vet inte vad som hänt sedan dess, om alla fått mjuka och fina fötter. Det var inte ett enda reklaminslag för fotfilen igår. Outgrundliga är reklamens vägar.
Jag fyllde i ett kollegieblock när programmet avbröts av reklam. Det handlade om olika kanaler. När det dyker upp reklam för whisky har man hamnat på en kanal med utgivningstillstånd utanför Sverige.
En svensk lag infördes efter ett EU-beslut som tillät alkoholreklam. I allmänna tidningar får dock bara produkter med mindre än 15 procent alkohol annonseras. Men i radio och teve är det stopp för alkoholreklam.
Vad gör man då mest reklam för i de kanaler jag såg? 41 procent handlade om spel på fotboll, hockey, hästar, siffror och annat.
Just nu är det inne att locka med extra bonus. Spelar du för 100 kronor får du 500 att spela för. Mycket generöst av spelbolagen! Man riktigt ser hur ägarna gräver djupt i sina plånböcker för att få ihop till spelarna.
ICA-reklamen var sällsynt. Den är originell och rolig, en riktig succé.
En tid var det enormt mycket reklam för elektronik. Mikrougnar, telefoner, platt-teve och annat. Media Markt, Elgiganten och andra slogs om kunderna.
Nu var det tunnsått med erbjudanden. Även optikerna var tidigare flitiga annonsörer men nu var det under en procent som försökte locka glasögonköpare.
På andra plats i reklamligan kom bilar, 21 procent av det totala innehållet. Det kan väl ses som ett tecken på att det är goda tider i landet
För bildäck, växter och byggvaruhus var det få inslag. Om en månad är det säkert en helt annan bild.
Förvånande är också att bara två procent av inslagen handlade om kläder, lika mycket som reklam för att gå på bio.
Sju tummar ned för den spelreklam där en orm slingrar omkring och lika lågt betyg för den sajt där en skäggig man med huvudet under armen försöker värva kunder.
Bäst då? Kanske apoteket.se. Saklig och ibland rolig.
Mer störande än reklamen är de olika trailar som kanalerna sänder, alltså reklam för kommande program. Har man sett samme man säga samma sak fjorton gånger är man nöjd.
Därmed stänger vi reklamfönstret för i dag.
Med början i dag och avslutning på onsdag genomför socialdemokraterna sin kongress i Göteborg. Förrförra gången man var i rikets andra stad vajade fanor utanför kongresshallen, med reklam för ett franskt bilmärke.
Göran Greiders kölhalning av Karl-Petter Thorwaldsson är något jag kommer ihåg men någon repris lär inte komma under denna kongress.
Redaktionsutskottet fick under Palmes tid en central roll i kongressarbetet. När partistyrelsens förslag låg pyrt till och oppositionen låg nära en vinst, då kom förslaget om att sända frågan till redaktionsutskottet. Det var en stryk- och mangelbod.
”Låt inte borgarna få uppleva en splittring inför öppen ridå”, sa någon ansvarsfull. Och i regel fick man ihop en skrivning som nästan alla kunde ställa sig bakom. Enigheten var viktig men ibland förlorade politiken en hel del i skärpa.
Johan Lund från Boden och de övriga ombuden har en viktig uppgift nere i Göteborg.
På den senaste kongressen jag besökte var det inget slammer från pressrummet, knatter av skrivmaskiner och buller från Telexapparater. Nästan alla satt böjda över sina små datorer, nästan som i bön.
Det finns också en annan väsentlig skillnad. Året före kongressen 1969 hade Socialdemokraterna fått 50,1 procent i andrakammarvalet. I det senaste riksdagsvalet fick S 31 procent.
Den historiskt sett kraftiga tillbakagången måste analyseras. Har partierna blivit för lika? Upplever många väljare att det finns ett stort mittenblock i svensk politik: S, MP, L, M och C? Är det nödvändigt att starkare betona skillnaderna mellan partierna? Har de långsiktiga visionerna, som var levande 1969, ersatts av en grå vardagspolitik?
Frågan är: spelades det bättre boll på Gunnar Nordahls tid?
Ha en sanslöst fin förpåskhelg!