Vet du att det i Skottland finns fler pandor än konservativa parlamentsledamöter? Det påpekade gärna Labourpolitiker från Storbritanniens norra del. I Edinburgh Zoo finns sedan några år tillbaka två kinesiska pandor men Tories i Skottland har bara en parlamentsledamot.
Men nu kommer nog Labourskämtet att upphöra.
Före valet hade det brittiska arbetarepartiet 41av 59 mandat i Skottland, en landsdel som av tradition alltid röstat rött. Men efter valet 2015 har Labour ett enda mandat, precis som Tories och Liberaldemokraterna. Hela 56 av de 59 mandaten erövrades av Scottish National Party.
Det är ett sensationellt resultat.
Nu blir Ian Murray ensam Labourledamot från Skottland, vilket är ungefär som om Norrland skulle representeras av en enda socialdemokratisk riksdagsledamot.
Mhairi Black valdes in för nationalisterna i valkretsen Paisley and Renfrewshire South. Hennes utmanare hette Douglas Alexander, med tunga meriter från regeringen och parlamentet i London. Men den 47-årige Labourpolitikern slogs ut av den bara 20 år gamla Black, som blir yngst i parlamentet (Baby of the house, som britterna säger).
Labourledaren Ed Miliband drog den enda rimliga slutsatsen: han avgick omedelbart från uppdraget som partiledare. Nu ska en ny ledare utses och inte minst vi i Sverige vet ju att det kan vara en lång och svår process.
Harriet Ruth Harman har tillfälligt tagit över ordförandeklubban men jag tror inte att Labour satsar på en partiledare som är runt sjuttio vid nästa val (som ska hållas senast 2020). Men man kan ju alltid hoppas att det blir en kvinna. Labourpartiet har enbart haft män i ledningen.
Labour är förlorare men också opinionsinstituten. Långt före valdagen fick vi veta att det var mycket jämnt mellan Tories och Labour. I teve förmodade så kallade experter att det skulle bli ett politiskt kaos och kanske val redan till hösten. Men det blev egen majoritet för de konservativa, en mycket övertygande seger.
Vad var det egentligen som hände? Hur kunde mätinstituten flagga för ett jämnt val? Det blev ju ett gap på nära två miljoner röster.
Nu ska en kommission granska vad som gick fel. Det låter väldigt svenskt, tycker jag. Men den allmänna rekommendationen att man ska vara skeptisk till opinionsmätningar har sannerligen inte blivit mer inaktuell.
Det var värst vad många tranor det var på ängen, hann jag tänka innan jag såg att det var en flock renar. En ensam trana var också där, en eftersläntrare, och flera storspovar som lite malligt vankade runt nere vid vattenbrynet.
Redan kring midsommar lämnar honorna Sverige, i juli flyttar hanarna och i augusti ger sig storspovsungarna iväg mot söderns värme.
Att följa fåglarna är intressant och rofyllt och man slipper reklamavbrotten. Våren är en härlig tid. Att tidningarna och teve försöker lära alla att grilla får man stå ut med.
DN hade utmärkta reportage från Ludvikatrakten där en rad nazister etablerat sig. Det som kanske skrämmer allra mest är den flathet som visas mot brunskjortorna.
Göran Greider skriver i Dalademokraten (S):
”Vad i helvete är det du säger?” – så menar Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande nazism, att en kommunpolitiker som talar för nazismen ska bemötas (DN 11/5). Och hon har naturligtvis alldeles rätt i det.”
Att vara tyst, vika undan, slå ned blicken är vad många gör. Men nassarna ska inte bara bemötas. De ska också bekämpas.
Demokratin har rätt att försvara sig, som gamle Alf Ross konstaterade i sin viktiga bok ”Varför demokrati?”.
Astrid Söderström i Boden måste betala parkeringsböter för en bil hon inte äger, som varit felparkerad i Stockholm. Betalar hon inte kan kronofogden kopplas in. Men varför ska en privatperson tvingas betala för ett misstag som byråkratin ansvarar för?
Det hela påminner om en novell av Birger Norman. En man klassificerades av myndigheterna som älg och fick rådet av en polis att hålla sig inomhus när det var jaktsäsong.
Ha nu en riktigt fin majhelg!