Hoppas ni får en fin luciadag och en trevlig tredje advent.
I småskolan i en källarlokal blev vi uppmanade att ta med oss vita linnen och gossarna skulle även ha stjärngossemössor, sådana där spetsiga. Alla kom vitklädda, utom L-G. Han blev retad för det men försvarades av fröken. L-G klev som halvvuxen snabbt in i A-lagsgänget vid busstationen, sändes iväg på behandlingar men satt snart åter på bänken.
Före fyrtioårsdagen körde han ned i älven och drunknade. Polisen trodde att det var självmord. Jag har svårt att tänka på lucia utan att tänka på L-G. Så olika ödets lotter faller.
På Annadagen den 9 december utsågs Anna Kinberg Batra till ordförandekandidat i Moderaterna. Ordning och reda tycks bli hennes mantra, detta i en tid då nyfascisterna regisserar kaos och förvirring.
Jag tror att Annie Lööf, den nyliberala politikern från Småland, kommer att känna av konkurrensen. Kinberg Batra blir alliansens statsministerkandidat och utrymmet för Lööf kommer att begränsas.
Allmänborgerliga väljare, sådana som framför allt vill ha bort sossarna, kommer säkert att ha Moderaterna som förstahandsalternativ. Så varifrån ska Centern få sina väljare? I valet tidigare i år backade partiet och valet 22 mars kan bli en ny besvikelse. Valresultatet på 6,1 procent år 2014 är många mil från 25,1 procent, resultatet i valet 1973. Politiskt är det svårt att se någon skillnad på inkommande M-ledaren och nuvarande C-ledaren.
Jag noterar att pensionerade professorn Leif GW Persson stod för den mest träffsäkra analysen inför valet tidigare i år. Han förutspådde att det skulle bli kaos och att det skulle bli extra val. Nu ringer journalister inte bara för att fråga om fingeravtryck och styckmördare utan även för att få analyser inför den 22 mars.
Så här skrev kriminologen när Stefan Löfven nominerades till ordförandeposten i S:
”Så lycka till, Stefan. Min röst har du redan och med mig är det dessutom så praktiskt att jag inte bara är en enskild individ utan medlem av en betydligt större krets än så. Den där gamla gråsossen, du vet.”
Förra gången det var extra val i Sverige var 1 juni 1958. ”Den asiat, som länge gått och tittat på mej, kastade sej över mej just i riksdagens slutspurt”, skrev statsminister Tage Erlander i sin dagbok.
Dessutom drabbades hustrun Aina av ryggskott. Några dagar senare kände sig Erlander bakom. Påfallande ofta handlar dagboksanteckningarna om den egna och hustruns sviktande hälsa. (Asiaten var namnet på den influensa som härjade.)
”Bönderna blir mer och mer ett parti, som vill samla upp missnöje från vilket håll som helst. Försvinner Hedlund lär partiet bli helt omöjligt att samarbeta med”, noterade TE den 4 maj 1958. Vad rätt han skulle få!
På mötet i Älvsbyn kom tvåtusen för att lyssna till S-ledaren, i Kalix var det fyratusen. Den snuvige, småfebrige och trötte Erlander for runt på väldiga utomhusmöten. Ofta var det långa tågresor och statsministern fick finna sig i att ibland dela sovkupé med andra.
På valdagen ringde Centerledaren Hedlund för ett samtal om ditten och datten. Det var andra tider: Lööf kommer garanterat inte ringa till Löven den 22 mars.
”Bönderna håller på att utveckla sej till ett parti för asociala kverulanter”, noterade TE dagen efter valet. S regerade vidare, Centern ökade medan professor Ohlins liberaler tappade stort.
I september 1958 var det kommunval.
”Men vad menar oppositionen med att skicka upp sådana hösäckar?” frågade sig TE i dagboken efter en radiodebatt på hösten.
Erlander regerade vidare i ytterligare elva år, ständigt orolig för sin och Ainas hälsa, hela tiden med funderingar på att lämna partiledarposten och statsministerämbetet.
Den norska Nobelkommittén belönade MalalaYousafzai från Pakistan och KailashSatyarthi från Indien. Ett mycket bra val. Malalas tal var skarpt, gripande och roligt. Och min tanke var: hur stor del av klapparna under den svenska granen har tillverkats av barnarbetare?
Ha en fin helg!