En del nytt är att rapportera från ostfronten. Tidigare köpte man ju en bit hårdost, kanske ett halvkilo, och körde med den norska uppfinningen osthyvel. Men nu är det förändringar på gång. Färdigskivad ost lanseras på bred front. Framför mig har jag en förpackning på 150 gram.
Antalet ensamhushåll ökar i Sverige. Av Sveriges cirka 4,3 miljoner hushåll är fyra av tio, eller 1,7 miljoner, ensamhushåll och antalet bara ökar.
I ett ensamhushåll köper man inte en ostklump på ett kilo. Risken är stor att den torkar och svettas. Då är det ju perfekt med ett litet tråg med några hekto ost.
När det färdigskivade brödet lanserades såg en del det som ett tecken på förfallet. Kunde inte folk skära en limpa längre – men nu går väl ändå skam på torra land! Men i dag är det mesta brödet färdigskivat och ingen reagerar längre.
På Coop kostar en bit prästost 97 kronor kilot. Den skivade varianten 163,33 kronor. Konsumenten får alltså betala för servicen. Dessutom kan man undra hur det är miljömässigt. Skivorna ligger i ett plasttråg.
Det måste gå åt avsevärt mer plast än om man virar in en hel bit. Vid kassan uppmanas kunderna att ta med egna kassar för att minska användningen av plastkassar. Och det är ju bra. Vid ostdisken är utvecklingen den motsatta.
Det som händer på ostfronten illustrerar ett mer allmänt problem.
Vi vill leva bekvämt, exempelvis få osten skivad, men samtidigt är de flesta oroliga för plasten i havet och uppvärmningen av jorden. Det krävs egna uppoffringar men de räcker inte.
Att stå utan mobil och bankkort är ett problem när man är van att dagligen använda de elektroniska systemen. Hur skaffar man en ny mobil när företaget vill att man använder kontokort för att betala? Och hur handlar man mat och bensin när man inte har kort? Som tur var uppenbarade sig en man med femhundrakronorssedlar i ett vitt kuvert.
Det var som i gamla tider, plötsligt hade man mynt som skramlade i fickorna.
Och för att ytterligare visa på det moderna samhällets sårbarhet försvann elen när jag var på apoteket. Det gick inte att se vilka recept som var utskrivna och det gick inte heller att se vad som fanns på hyllorna.
Ibland kan det vara nyttigt med påminnelser om vår sårbarhet.
Regeringen fortsätter att utlokalisera statlig verksamhet. I det senaste svepet meddelades att SIDA ska lämna Stockholms innerstad och istället bedriva verksamheten från Botkyrka, den kommun söder om huvudstaden där Tumba är huvudort. Malmö, Kristianstad, Mölndal, Borås och Göteborg får också en släng av sleven.
Det handlar totalt om 900 årsarbetskrafter. Det betyder att cirka 2 000 jobb berörts under mandatperioden.
Facket (ST) visar en starkt återhållen entusiasm för flyttplanerna. Den förre demokratiministern Britta Lejon (S) påpekar att det inte handlar om nya jobb utan om geografiska omfördelning.
Det hela är ett exempel på när facket blir en samhällsbevarande kraft i samhället. Man motsätter sig att den starka centraliseringen till Stockholms innerstad bryts. Istället staplas alla problem på hög. Finns det kompetens ute på bystan?
Regeringen har valt en klok linje som försöker bryta Stockholmsdominansen. Sedan kan man ju uttrycka förhoppningen att fler kommuner i Norrland (området norr om Märsta) kommer i fråga vid framtida omlokaliseringar.
Den här helgen är det dags för den årliga vinterfågelräkningen. Den som matar fåglar uppmanas rapportera in vilka arter som kommer till fågelbordet. Det är Sveriges Ornitologiska Förening som arrangerar det hela. Över tid kan man se trender. X-finken ökar medan Y-mesen minskar, vad beror det på?
Vid mitt fågelbord är det dominans av talgoxar. Ibland kommer domherrar ut från skogen och det är nästan högtidligt att få besök av de rödbröstade fåglarna. Någon gång söker sig en hackspett fram och gör slut på talgbollen. Du kan läsa mer i gratisappen Vinterfåglar.
På söndag har Karl namnsdag. Jag ser att två kvinnor har Karl som tilltalsnamn.
Ha en fin sista januarihelg!