Sverige hösten 2026.
Socialdemokraterna förlorade tätplatsen bland Sveriges partier. I riksdagsvalet stormade Ett nytt Sverige fram. En vänsterliberal advokat stod i spetsen för rörelsen som bars fram av de ungas entusiasm och de äldres önskan efter något nytt.
Den populistiska fronten hamnade på andra plats, S på tredje och Moderaterna på fjärde. KD var sedan länge förvisat till sekttillvaron, Liberalerna och Centern förlorade sina mandat.
De politiska kommentatorerna saknade nästan ord. Visst hade man tidigare slitit för hårt på begreppet jordskredsseger?
I analyser i soffor och på podier skulle man diskutera vad som hade hänt.
”Vi trodde ju att partistrukturen i Sverige var mycket stabil men det visade sig att väljarna var beredda till omprövningar”, sa en statskunskapsprofessor.
En veteran inom valforskningen talade om det mest sensationella som hänt sedan demokratins genombrott.
”Två unga partier är i topp medan partier som var statsbärande under en stor del av nittonhundratalet i ett slag har förlorat terräng.”
Åter till 2017.
I det franska presidentvalet kom det dominerande borgerliga partiet Republikanerna på tredje plats. Kandidaten François Fillon hamnade under tjugo procent.
”Högern knockad” skrev högertidningen Le Figaro på sin förstasida. Men det gick ännu värre för Socialistpartiets Benoît Hamon som enligt Le Figaro ”nedträtt i helvetet”. Han fick drygt sex procent och representerar alltså det parti som nuvarande presidenten François Hollande tillhör.
Att både Republikanerna och Socialistpartiet slogs ut i första omgången visar att något dramatiskt hänt. Väljarna är trötta på de gamla. Hur ska man annars förklara att en trettionioårig tidigare minister, utan ett etablerat parti i ryggen, lockade flest väljare och av allt att döma blir Frankrikes president?
Är det något som säger att det som hänt i Frankrike inte kan hända i Sverige. Nej, vi är inte vaccinerade. Sverigedemokraternas stora framgångar visar det och en dag, kanske hösten 2026, kan det ske en samling kring en Macronliknande person. Och risken finns att den person som dyker upp inte är lika sympatisk som den förre socialistiske finansministern.
Alla traditionella partier har anledning att noga studera vad som hände i Frankrike, där giganterna slogs ut i första ronden.
Man åker gärna och hälsar på systerpartier efter stora segrar. Kanske det finns större anledning att göra en visit efter bittra nederlag?
Hela den svenska krigsmakten var på tårna kring första maj. Omvälvningarna i Ryssland, bristen på mat och kravet på demokratiska reformer gjorde att hela landet Sverige skälvde. Skulle det bli revolution även här?
Året var 1917.
”Ingen besinningslöshet, inga oordnade uppträden, inga våldsamheter! Då ger ni motståndarna vapen i händerna, då vänder ni bort allmänhetens sympati för eder rättfärdiga sak.”
Det skrev Nya Norrland för ganska precis etthundra år sedan. Reformistens bön.
Militära posteringar placerades ut vid de statliga ämbetsverken. Permissionerna drogs in för alla militärer. Polisen jagade de vänsterungdomar som delade ut upproriska flygblad.
Första maj 1917 blev en dag där värdigheten dominerade.
Och den reformistiska kampen gick vidare, kantad av nya sammanstötningar, bland annat i Göteborg och på Seskarö.
Det är bara etthundra år sedan när det stod och vägde. Nervösa majorer inspekterade sina trupper. Lika nervösa arbetarledare undrade om deras budskap om lugn och besinning slagit rot.
Nu vet vi hur det slutade. Det blev ingen revolution eller statskupp. Huvuddelen av arbetarrörelsen valde reformismens väg. Men våren 1917 var en tid av ovisshet, förväntan, fruktan och hopp.
Karin Boye fyllde sjutton det året.
Statistiska Centralbyråns huvudkontor flyttar från Stockholm till Örebro. Bra, civilminister Ardalan Shekarabi. De som motsätter sig denna decentralisering har inte en siffra rätt.
Hoppas nu på en snöfri Valborg och en röd första maj. Rå om er!