Från löpsedlar över hela länet ropades budskapet ut:
De äldre tvingas flytta
ÄLDREBOENDE
blir boende för
FLYKTINGAR
I STÄLLET
Det var lätt att skapa sig en bild av vad som hände. En kommunaltjänsteman ringde på dörren till äldreboendet. Vid ett köksbord med vackra pelargoner berättade han för hyresgästerna.
”Ni måste packa ihop och flytta från lägenheterna. Det ska bo flyktingar här.”
I en debatt där en del hävdar att asylsökande tar resurser från vård, skola, omsorg satt ju nyheten som en smäck.
På högerextrema webbsidor blev nyheten mycket uppmärksammad. Vad var det vi sa?
Som framgick av tidningens helt korrekta text var verkligheten lite annorlunda
Kommunen har beslutat att centralisera äldreomsorgen Därför lägger man ner ett äldreboende och hyresgästerna får flytta till ett annat boende.
Om det blir så och lokalerna står tomma kan de exempelvis bli bostäder för ensamkommande flyktingbarn. Migrationsverket hyr då lokalerna och kommunen får in pengar.
En taktik från de främlingsfientliga är att ställa grupper mot varandra. Asylsökande mot pensionärer, exempelvis. De förra tar resurser från de senare.
I en ledare i samma tidning som hade den famösa löpsedeln under valåret 2014 varnades: “Drevet mot SD har gått så långt att demokratin kan hamna i fara.”
Även den artikeln blev flitigt citerad och hyllad på obskyra rasistsajter.
Men åter till löpsedeln. Torsdagen gick. Och fredagen. Och lördagen.
Först på söndag agerade den ansvarige utgivaren. Han gjorde en pudel med formuleringen ”Löpsedeln blev för tillspetsad.” Jo tack. Satt han och kurade någonstans, i förhoppning om att kritiken skulle avta och att löpsedeln skulle försvinna i nyhetsbruset?
Hela agerandet tyder på ett mycket svagt utgivare- och ledarskap. Vad säger ägarna?
(Händelsen med löpsedeln inträffade i ett annat län men har principiellt intresse utanför det geografiska området.)
Var det fel av medierna att publicera namn och bild på den man som greps i Boliden? Nästan alla berättade allt vad de visste om den unge irakiern. Om jag varit ansvarig utgivare hade jag gjort likadant. Vad som är rätt eller fel då det gäller namn- och bildpublicering beror bland annat på tidsandan.
En tid i världen namngavs praktiskt taget inga gripna eller dömda. Att skydda den personliga integriteten hade högsta prioritet. Vid ett tillfälle blev jag, i egenskap av utgivare, åtalad för att ha publicerat uppgifter om en styckmördare. Han hänvisade till att hans anseende förstörts.
”Du har väl inget anseende att försvara”, klippte advokaten till med.
Juryn friade.
Samtidigt är det ju så att nya medier förändrat förutsättningarna. Skriver papperstidningen 44-åringen kan den som är flink vid datorn snabbt fiska upp namnet på internet.
Äntligen får jag framstå som en föregångsman! För över fem år skaffade jag en robotdammsugare som tippas bli årets julklapp 2015. Dammsugaren var suverän på att flytta dammhögar och tussar från ena delen av rummet till det andra. Men efter några timmars idogt arbete var det bara en handfull damm i innanmätet. Om städförmågan var 0,1 på en tiogradig skala så blev jag grymt impad av att maskinen kände av var trappen började och girade strax före stupet.
Efter några års slitsam samvaro gick vi skilda vägar, den till kommunens elektronikcontainer. Det är väl troligt att tekniken gjort framsteg under de fem år som gått men jag satsar hellre på en fräsch sop än på en ny robot.
”Förhoppningen är att klimatmötet i Paris ska leda fram till ett nytt globalt klimatavtal”, skriver Naturvårdsverket på sin hemsida. ” Parismötet äger rum mellan den 30 november och den 11 december. Möjligheten till att nå ett globalt avtal för perioden efter 2020 gör att mötet är det viktigaste klimatmötet sedan Köpenhamn år 2009.”
Det är bara att hoppas att man lyckas bättre med miljön än med flyktingsfrågan.
Ha en glad första advent!