Svenska Dagbladet har haft en utmärkt serie om Svenska Cellulosa AB (SCA). Tidningen har berättat om de generösa jaktresorna till Henvålen i södra Norrland.
Det är inte massakokare från bruken som inbjudits utan toppar i det svenska näringslivet.
Dessutom har SCA haft mycket generösa villkor för resor i företagets jetplan.
Ja, inte så att SCA-kontoristen i Norrbotten eller sågverksarbetaren från Norrlands inland bjudits på en weekend i Stockholm.
Det är den höge chefens kamrater och familj som fått flyga billigt och snabbt.
Saxat ur SvD:
”Helikoptrar används (också) för att flyga ned fällda älgar till det egna slakteriet. Kändiskockar från Stockholm har flugits upp på fjället för att laga mat till jaktsällskapen. Kockar har också hämtats från Europa med privatjet.
Vid ett tillfälle när lunch skulle serveras på fjället i samband med en ripjakt upprördes SCA-topparna över att det inte fanns någon alkohol, trots att kombinationen alkohol och skarpladdade vapen brukar anses som extremt olämplig. En helikopter beordrades då att åka och hämta lämpliga drycker.”
Mentaliteten är den som fanns på artonhundratalet. Högreståndspersoner levde flott och bjöd in varandra till jakt med flotta middagar (som vi sett i serien Downton Abbey).
Det var en självklarhet att lordens familj skulle åtnjuta särskilda förmåner.
I den välgjorda tidskriften Shape, som ges ut av SCA på en rad språk (bland annat kinesiska), förmedlas bilden av ett modernt företag som ligger i framkant då det gäller miljötänkande och lösningar som inte frestar så hårt med jordens resurser.
Det är en enorm kontrast mellan Shapes positiva bild och rapporterna från de grabbiga jaktäventyren i Henvålen och att chefens fru åkt i bolagets jetplan över Europa.
”Det är lite lustigt att läsa SCA:s tjusiga marknadsföring som det fina goda företaget och se hur de uppför sig: som 1880-talets brukspatroner”, som en person ur lokalbefolkningen uttrycker saken i SvD.
SCA:s ordförande hade aviserat att han skulle avgå 2016 men flygaffärerna leder till snabbare landning. Redan till våren lämnar Sverker Martin-Löf sina tunga uppdrag i svenskt näringsliv, bland annat i SCA.
Tipset är även att verkställande direktören Jan Johansson från Timrå tvingas bort. En chef som visat ett så monumentalt dåligt omdöme är inte rätt man att återskapa förtroendet för det gamla skogsföretaget.
Det ska bli intressant att se hur glättiga men välgjorda Shape behandlar förändringarna inom koncernen.
Är det en tidning för bolagsledningen eller för kunderna? Det lär visa sig.
Jag trodde och hoppades att Charlotte Kalla från Tärendö skulle vinna Jerringpriset. Outsider: travkusken Örjan Kihlström.
Men Sarah Sjöström var den som var först i kaklet.
Jag har samma felprocent som de framstående politiska analytiker som försöker spå vad som ska handa i politiken.
Nu är den cyklande rosa fläckkvinnan tillbaka i tevereklamen. Hon hade friskift under jul. Folk kanske inte tvättar då. Istället var det gott om tips på undergörande medel mot hosta och magbesvär. Och så intygare som berättar att de minsann blivit mindre stela efter att ha ätit svindyra tabletter, sådana som doktorn aldrig skriver ut eftersom effekten inte är bevisad.
Men mest ökar reklamen för olika spelbolag (och jag har fortfarande inte fattat skillnaden mellan verkliga pengar och spelpengar).
Selectas kaffereklam (äldre kvinna i lila hatt) är bland det sämsta jag sett och i ren protest har jag funderat på att gå över till te.
Det stora nyheten i reklambranschen är annars att ICA-Stig slutar efter den långa succén från ”hans” butik.
Ja, ICA-serien har faktiskt tagit plats i Guinness rekordbok som mest långlivade reklamserie.
När skådisen Hans Mosesson någon kväll framemot sommaren kliver in på scenen i exempelvis Uppsala kommer många i publiken att tänka ”jäklar, jag måste in till butiken och köpa mjölk på vägen hem”. Snacka om att bli ett med sin roll.
Ha det så bra i veckan!