Aftonbladet har jagat fram nättrollen. Personer som skriver under signatur på en obskyr sajt har kunnat identifieras. En jurist som jobbade för en Sverigedemokratisk EU-politiker i Bryssel kallade juridikprofessorn Jerzy Sarnecki för judesvin. Han menade också att ”islam och dess folk är ett helvetespåfund som skall drivas tillbaka till öknen, med vapen om så krävs”.
En miljöpartistisk politiker i Skåne var glad då en man av utländsk härkomst förlorade sitt liv.
En läkare på ett stort sjukhus attackerade immigrationspolitiken och delade med sig av erfarenheter från sjukhuset, där olika asylsökande sökt vård.
Aftonbladets granskning är ett skolexempel på god journalistik. Rasister som vräker ur sig grovheter mot olika människor och folkgrupper tror att de är skyddade bakom signaturer som Fosterlandsvän och Realist. Men nättrollen kan jagas ur sina hålor och tvingas stå till svars.
Han som kallade den förträfflige Jerzy Sarnecki för judesvin fick omgående lämna sin tjänst i Bryssel.
Men är det så att det är kvällstidningarna som ska uppmärksamma SD på att personer med uppenbara böjelser för nazismen återfinns på välbetalda och offentligt finansierade poster i partiet?
Det tycks ju inte förekomma någon vidare intern granskning i järnrörspartiet.
Nu lär det vara många näthatare som sover dåligt om nätterna, av rädsla för att deras inlägg på skumma sajter ska avslöjas och att Richard Aschberg en dag ska stå vid dörren.
Det är bra. Nättrollen ska jagas fram i ljuset.
Lars Adaktusson, känd från teve, avstår från att kandidera till ordförandeposten i Kristdemokraterna. Den femtionioårige smålänningen föredrar att fortsätta uppdraget i EU-parlamentet.
Nu får Ebba Busch Thor betraktas som favorit. I dag är hon kommunalråd i Uppsala och fyllde tidigare i veckan 28 år. Acko Ankarberg Johansson från Jönköping är väl den enda som kan utmana.
Med Busch Thor, född i gamla Uppsala, skulle en över fyrtio år lång tradition brytas: partiledaren är inte bosatt i Småland.
Alf Svensson var ju mantalsskriven i Gränna och Göran Hägglund i Bankeryd.
När Birgitta Ohlsson i sinom tid tar efter Jan Björklund kommer alla fyra allianspartier att ledas av kvinnor. Det händer saker i svensk politik.
Hört på lunchkrogen.
”Jag flög från Östersund till Stockholm i går.”
”Med SAS?”
”Nä, med SCA.”
I tisdags kom det väntade beskedet att SCA-chefen Jan Johansson lämnar sin post. Det var på tiden. Hans förtroendekapital hade snabbdevalverats efter alla vidlyftiga jakt- och flygturer. Johansson var inte rätt man att leda den tunga marschen tillbaka till gott anseende.
Både styrelsens ordförande och verkställande direktören fick avgå efter Svenska Dagbladets lysande artiklar om patronfasonerna. SvD:s ekonomijournalister är bäst i landet.
Jag minns när det gamla statsrådet Eije Mossberg var chef för skogskoncernen SCA. Han hade sin tjänstebostad inte så långt från mina föräldrars lägenhet. Efter lunchen vandrade han förbi, på väg ned till kontoret, i regel klädd i en svart, tung överrock.
Före tiden hos skogsjätten var Mossberg landshövding i det som i dag heter Dalarnas län. Han hade inget privatplan och brukade inte jaga älg.
Det var bra att regeringen bjöd in president Mahmoud Abbas från Palestina till Sverige. Om något är det ett tecken på att den sega Bildteran är över i svensk utrikespolitik.
Sverige kan fortsätta att spela en positiv roll i Mellanöstern istället för att huka bakom stormakter och EU.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel har fått en allt starkare position i världspolitiken. På hemmaplan håller hon fast vid sin linje: sjutton kärnkraftverk ska avvecklas till år 2022 och utsläppen av växthusgaser ska minskas med fyrtio procent.
När världens fjärde största ekonomi satsar på en så drastisk förändring borde andra länder också kunna göra det. Man kan förena miljömedvetenhet och en ansvarsfull industripolitik.
Ha en fin alla hjärtans dag och en bra vecka!