"Demokratin förknippas nu oftare med handlingsförlamning, arbetslöshet och ekonomisk stagnation, liksom av utrikespolitisk kraftlöshet. Istället lockas fler länder av handlingskraft istället för prat och nationell stolthet istället för globalisering. Detta kan bli det allvarligaste priset för krisen.
Sverige har varit pådrivande i den misslyckade europeiska politik som lett hit. Sverige är medskyldigt.”
Det skriver förr a statsrådet och förre riksdagsledamoten Leif Pagrotsky (S) i Göteborgs-Posten. Några befogade varningsord så här på sensommaren, månaden före det svenska riksdagsvalet.
"Det här är inte mycket till valrörelse, sa en veteran och torkade svetten ur pannan. Annat var det förr…"
Ja, då badade man från tidiga maj till oktober. Solen lyste alltid och smultronen var stora som dagens jordgubbar. Regn? Nej, men ändå växte det.
Det är samma med synen på gamla valrörelser. De började i maj och pågick oavbrutet till valdagen. Det var gott om affischer, ständiga dueller och oräkneliga debatter.
Men så har det aldrig varit. Valrörelsen börjar sent, en bra bit in i augusti.
Leif GW Persson har redan kommenterat valutgången i Expressen:
”Samtliga åtta riksdagspartier lyckades (…) klara den sista spärren och säkra ännu en mandatperiod. Låt vara att det satt långt inne för både Centern och Kristdemokraterna. För fru Schyman och hennes väninnor gick det tyvärr inte lika bra. Några förargliga tiondelar som saknades, åtskilliga belåtna suckar som drogs bland rödgröna, allierade och vanliga missnöjda så fort tv-kameror och mikrofoner hade stängts av.”
Professorns förutsägelse är inte alls orealistisk. Det verkar ju som om både Kristdemokraterna och Centerpartiet ska lyckas kravla sig över riksdagströskeln.
I nitton av tjugo mätningar ligger KD under spärren men i den tjugonde – som råkar vara själva valet – får partiet de röster som fordras. Nu tror jag inte på högre makter men väl på stödröster från moderater.
Jag läser gamle SSU-ordförande n Lars Engqvist på nätet, han uppmärksammar något som inte hörts så mycket i debatten:
”Så här står det i den nya grundlagen:
´3 § En nyvald riksdag ska senast två veckor efter det att den samlats genom omröstning pröva frågan om statsministern har tillräckligt stöd i riksdagen. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar nej, ska statsministern entledigas.´
Det betyder att minst 175 ledamöter aktivt ska rösta nej. Nedlagda röster är således ett stöd för den sittande statsministern.
Om de opinionsundersökningar som presenterats de senaste dagarna blir valresultat, kan Fredrik Reinfeldt fortsätta som statsminister om Sverigedemokraterna lägger ned sina röster.
Väljarna bör rimligen få besked av Reinfeldt om hur han tänker agera. Kommer han regera vidare med stöd av Jimmy Åkesson?
Regimskifte blir det med säkerhet bara om s, mp och v får egen majoritet.”
Och vad säger Centern och Folkpartiet om att sitta i en regering som blivit möjlig genom fascisternas nedlagda röster?
Bloggaren Lars Stjernkvist, tidigare partisekreterare, numera kommunstyrelsens ordförande i Norrköping:
”Jag vet att det är fel lära barn vissa saker. Men efter att ha varit på släktkalas undrar jag: är det rätt av en tioåring och en tolvåring att lära en vuxen kortspel om pengar/chips? Och var finns respekten för vuxna, inte minst en hög företrädare för kommunen, när man inte ens får vinna?”
Det fanns ordningsbetyg. Det fanns uppförandebetyg. Ändå drevs den unga vikarien till tårar. En del pojkar gick fram till katedern, log i mjugg och sa ”inte ska du grina, Harry” (det var under en tid då läraren tilltalades med efternamn). Nästa lektion hade några hällt ut eter på katedern för att söva vikarien.
Det hände inte i sjuttiotalets eller nitt i otalets flumskola utan i den stenhårt disciplinerade skolan på tjugotalet. Jag vet för min pappa var med i klassrummet. Så inte läser betyg i uppförande och ordning några problem.
Ha nu en riktig kanonhelg och fyll gärna bärkorgarna!