Det var inbrott hos motorklubben en halvmil från mitt hem. En del kontanter och läsk försvann. Klubbens ordförande befann sig på Mallorca och skrev om det hela på Facebook. Texten lästes av en anhörig till mig som befinner sig i Guildford i England.
”Jag såg att det var inbrott på motorklubben”, sa hon och förmedlade därmed en nyhet till mig som fanns en halvmil från brottsplatsen.
Så är det i den digitala världen. Man får nyheter hemifrån via Spanien och Surrey.
Efter de norska socialdemokraternas bakslag (- 3,5 procentenheter och fortsatt högerstyre i oljelandet) tittade jag ut över Europa. Hur mår den europeiska socialdemokratin?
Inte så bra.
I Nederländerna kan man glädjas åt att deras kvinnolag är bäst i Europa i fotboll. Men socialdemokratiska PvdA har inte anledning att jubla. I senaste valet dalade man från 25 till 6 procent. Ungefär samma ras som för det svenska Centerpartiet men på kortare tid.
Så har vi den grekiska tragedin. PASOK, en tid regeringsparti och en av dominanterna i grekisk politik, fick i senaste valet 4,7 procent och erövrade 13 av 300 parlamentsplatser.
Tidigare i år var det val i Frankrike. Den socialistiske kandidaten i presidentvalet, Benoît Hamon, var sjumilaskogar från att gå vidare till andra omgången. I valet till nationalförsamlingen fick Socialistpartiet 29 av 557 mandat.
I Spanien har det under lång tid varit politisk kris. Socialdemokratiska PSOE fick i senaste valet 22,7 procent eller 85 platser (fem färre).
Utmanaren Unidos Podemos hamnade strax efter. Den alliansen består av vänsterrörelsen Podemos och Förenade vänstern IU. Men trots att vänstern är så pass stark är det högern som styr landet.
I Tyskland sitter en försvagad Angela Merkel kvar som förbundskansler. Valet i september blev en katastrof för socialdemokratiska SPD som noteras för det sämsta resultatet på 70 år.
Den förre talmannen i Europaparlamentet, Martin Schulz, sågs som en stark utmanare. Men under valrörelsen tappade SPD stadigt i höjd.
Socialdemokraterna kom inte ens in i det polska parlamentet, deras koalition fick 7,6 procent och gränsen för koalitioner är 8 procent.
Det är en dyster utveckling. Men en och annan ljusglimt kan man skönja i mörkret. Brittiska Labour fick 40 procent i valet 2017, mot 30,4 i det tidigare valet.
Carl Bildt levererade för tjugofem år sedan sin analys: Socialdemokratin hade gjort sitt. Nu var det nya tider som krävde nya lösningar. I det låg väl mest en förhoppning.
Socialdemokraterna är ju även i dag största parti, i Sverige och en del andra länder. Men det är ingen guldålder för den demokratiska socialismens idéer. I en del länder är det nära rödlistning.
Göran Greider skriver detta i en ledare i ETC:
”Tyskland behöver en vänster-högerkonflikt. Europa och världen behöver ett Tyskland som vågar den konflikten. Det strömmar ljus ur den konflikten för att den talar universellt om ojämlikhet och klassklyftor. Den nersläckta höger-vänsterskalan gör nu istället många tyskar, som egentligen har allt att vinna på vänsterpolitik, till rädda reaktionärer.”
Klokt skrivet.
Nu har man lottat utfrågningarna i SVT inför valet 2018.
- Ebba Bush Thor inleder på Madonnas sextioårsdag.
- Miljöpartiet framträder på Bill Clintons sjuttiotvåårsdag.
- Socialdemokraterna ligger i startblocken på Usain Bolts trettiotvåårsdag.
- Vänsterpartiet rullar in på Köttbullens dag.
- Centern framträder på Östendagen; så hette en utrikesminister som till skillnad från C slogs för alliansfrihet.
- Liberalerna ska ta sig över ribban på samma dag som Patrik Kristiansson tog VM-brons i stavhopp i friidrotts-VM. Precis som Liberalerna har han bytt namn. Patrik heter numera Klüft.
- Felix Sánchez fyller år. Han var ofta först till målsnöret. Ska M-ledaren Kristersson också vara det?
- Jimmie Åkesson kommer i rutan samma dag som London började brinna 1666.
Det var allt, gott folk.
Nu är det snart oktober, en grovt underskattad månad.