I helgen inleds den svenska längdskidsäsongen på allvar nere i Bruksvallarna i Härjedalen. Nästa helg är det dags för World Cup-tävlingar i Ruka i Finland.
I tider med stor oro har man extra behov av fasta rutiner. Att höra Jacob Hård och Anders Blomquist analysera aggressiv snö och Kallas stavteknik får nästan en terapeutisk funktion.
Folkpartiet byter namn till Liberalerna. Istället för att byta partiledare satsar man alltså på att ändra namn. Hur ska det gå? Tidigare i månaden stödde Folkpartiet regeringens förslag om att införa ytterligare en öronmärkt månad i föräldraförsäkringen.
I sak var det bra men det var också bra som tecken på att alliansens makt är på väg att försvagas.
I dag är det tre block i den svenska riksdagen: De rödgröna, alliansen och Sverigedemokraterna.
Det kan bli ändring på det. Moderaterna och Kristdemokraterna kan bilda en blå allians, Folkpartiet och Centern kan inta en mittenposition, de rödgröna fortsätter som tidigare.
Efterhand kan det ske en attitydförändring inom socialdemokratin. Är det inte bättre att bygga relationer till mitten istället för att fortsätta samarbetet med Miljöpartiet, frågar sig en del. Inom den fackliga världen, som en gång var Stefan Löfvens mantalsskrivningsplats, var ju samarbete med just mittenpartierna något som man eftersträvade.
Metall och Folkpartiet hade ungefär samma energipolitiska agenda. I Europapolitiken stred Björklund och Löfven sida vid sida för att Sverige skulle bli ett euroland.
Till en del hänger utvecklingen på hur hög smärttröskeln är i Miljöpartiet. Hur mycket kan man kompromissa utan att medlemmarna tröttnar? Det skulle förvåna om det inte uppstår revoltungar bland de gröna under vintern.
Nu tycker MP-statsråden uppenbarligen att det är buskul att sitta i regeringen men om de inte kan visa upp sakpolitiska framgångar kan stödet snabbt svikta.
Svensk politik behöver inte vara så förstelnad och förutsägbar som en del kommentatorer försöker göra gällande. Och Jan Björklund är mer seglivad än vad man i allmänhet trodde. Har ni tänkt på att han numera sällan talar om skolan?
Zlatans frisparksmål i matchen mot Danmark var bland det vassaste jag sett på en fotbollsplan. Frankrike, nu kommer vi!
Och Ljusdalssonen Erik Hamrén har suttit i samma sits som Jan Björklund: tuffa avgångskrav efter brist på framgångar. Det var bara en tidsfråga innan Hamrén skulle få sparken, fick vi veta. Men efter EM-biljetten lär avgångskraven tystna. Både politiker och idrottsledare lever i en konjunkturkänslig miljö. Ena dagen korkskallar, andra dagen genier.
Daily Mail kallar Zlatan ”Monstret från Malmö”, med ett språkbruk som är typiskt för engelska tabloider. Och en dansk tidning beklagar att Zlatan inte växte upp i Danmark; det är inte alltid en som är son till en bosniaker och en kroatiska får detta välvilliga bemötande …
Visst är Bron i SVT bra. Främst tack vare Saga (Sofia Helin), den udda polisen vid kriminalen i Malmö. Men är inte serien överlastad? Som rummen hos den som flyttat från en villa till en tvåa, det står möbler överallt, grupperna hakar i varandra och bildar hinder.
Visst är det spännande men fem stjärnor blir det definitivt inte.
År 1957 gjorde statsminister Tage Erlander ett officiellt besök i Sovjetunionen. Han var förkyld under hela resan och var sängliggande i några dagar. Medhjälparen Olof Palme fick då sköta förhandlingarna.
Med på resan var även Gunnar Hedlund, Centerledaren. Ryssarna visade honom en enorm uppmärksamhet. Hedlund var ju nämligen inrikesminister. I de stater Sovjet ockuperat i Östeuropa låg polis och säkerhetspolis under inrikesministern och kommunisterna besatte den posten. Det var nyckeln till makten.
I Löfvens regering återkom posten som inrikesminister och Anders Ygeman är tveklöst en av statsministerns mest lyckade rekryteringar.
Ha en fin helg. Snart är det första advent.