Uppriktigt sagt trodde jag att Jan Björklund skulle avgå före Erik Hamrén. Men så blir det uppenbarligen inte. Den Ljusdalsbördige mannen i tredelad kostym ska lämna sitt uppdrag efter EM i sommar.
Chefen för herrlandslaget i fotboll tjänar ungefär lika mycket som statsministern. En annan likhet är att de två ständigt får råd hur de ska sköta jobbet. Det finns ett otal sakkunniga som delar ut kritik och kommer med tips om hur verksamheten ska förbättras.
”Det är synd att alla som verkligen vet hur landet ska styras är upptagna med att klippa hår eller köra taxi.”
Det skrev George Burns.
Man kan också säga att det är synd att alla som verkligen vet hur fotboll ska spelas är upptagna med att snickra eller konstruera dataprogram.
När Jan Björklund ska avgå är mer ovisst.
Ted Cruz vann valomgången i Iowa. Att fastighetsmagnaten Donald Trump inte vann var ju bra. Han har spridit en mängd besynnerliga uttalanden omkring sig och sänkt nivån i debatten. Men valet av Cruz innebär sannerligen ingen radikalisering av politiken.
Senatorn från Texas är ärkekonservativ och fiskar röster bland den kristna högern. Om Ebba Busch Thor sökte sig dit skulle hon säkert bli betraktad som en skum vänsteravvikare.
Så enkelt uttryckt: en fullfjädrad populist (Trump) besegrades av en mycket konservativ (Cruz).
Texassenatorn är född i Kanada. Det ledde till att Trump ifrågasatte om Cruz verkligen kan bli president ty den som innehar landets högsta ämbete ska ju vara född i USA. Men Teds mor var amerikansk medborgare så därför menar de grundlagslärde att det inte finns något hinder att ställa upp i presidentvalet.
John McCain, som förlorade mot Barack Obama 2008, föddes i Panamakanalzonen. En del menade att han därmed var diskad. Men både Hillary Clinton och Barack Obama agerade för att McCain skulle få ställa upp. Och det gjorde han – och förlorade.
Denna jakt på födelseattester visar att nivån i den amerikanska debatten ibland är lägre än Döda havet.
Alla som är födda i USA får också delta i valen, oavsett var i världen de bor. Det innebär att idrottssystrarna Kallur har rätt att lägga sin röst för någon av kandidaterna i november.
På tisdag är det dags för det första riktiga primärvalet, i New Hampshire, till ytan ungefär en fjärdedel av Norrbottens län men med över en miljon fler invånare. Medierna sänder direkt från valmötena och valvakorna.
Det som måste oroa Clintonlägret är att det enorma försprånget i opinionsmätningarna snabbt smälter. Precis som 2008 då motståndaren hette Obama. Den stora sensationen i Iowa var ju att Bernie Sanders fick nästan lika många röster som Clinton.
Den Brooklynfödde politikern kallar sig demokratisk socialist och brukar peka på Sverige som ett föredöme när det gäller välfärdspolitiken. Han borde vara rökt som en böckling: en socialist är väl chanslös i ett val i USA. Men uppenbarligen har den snart sjuttiofemårige politikerns envetna budskap om de enorma klassklyftorna i USA gått hem. Det är speciellt yngre väljare som attraheras av den äldre kandidaten.
Men Hillary Clinton är ändå storfavorit.
”Det är inget fel på Bernie Sanders”, skriver Aftonbladets Karin Pettersson. ”Hans kampanj har flyttat debatten åt vänster och tvingat Hillary Clinton att vässa sig.
Men vänsterns hopp står i slutänden till politiker som har viljan och förmågan att göra, inte bara prata och drömma.”
Och kanske är det så att den knarrigt konservative Ted Cruz är en idealkandidat för en progressiv demokrat?
Kommunal. Karolinska Institutet. Arla. Tre näraliggande exempel på hur viktigt det är med god journalistik som går bakom dunkla revisionsberättelser och hurtiga pressmeddelanden.
För övrigt noterade jag att Aftonbladets Richard Aschberg fick Per Wendels pris, som delas ut av Expressens kulturredaktion. Priset hedrar både Aschberg och Expressen.
Ha en fin helg och håll tummarna för framgångar i New Hampshire och Holmenkollen.