Magnus Utvik, författare och journalist, var i sin tidiga ungdom medlem i Kommunistiska Partiet i Sverige (KPS), en liten och politiskt betydelselös sekt. KPS förordade väpnad revolution, pläderade för enpartistaten och ansåg att politiska fiender skulle interneras. Partiet existerade mellan 1979 och 1993.
Utvik har skrivit en bok om tiden i KPS, ”Stalin som Gud” (Norstedts).
I ”Tuktad till frihet. Om Hans Scheike och hans kvinnor” (Norstedts) drar Utvik paralleller mellan livet i den slutna kommunistiska sekten och Scheikekollektivet.
Hans Scheike anser att kvinnor behövde smisk och han lockade en del vuxna kvinnor till sig.
I slutet av åttiotalet uppdagades det att småflickor, som lockats till ett ridläger i Bergslagen, också utsattes för sexuellt våld. Scheike dömdes i tingsrätten till åtta års fängelse och kvinnorna i hans kollektiv dömdes till mellan sex och arton månader. Magnus Utvik skriver detta:
”Under de senaste tjugofem åren har jag träffat många medlemmar i olika sekter. Inte en enda av dem har tillstått att de varit med i en sekt. Och ingen sekt kallar sig själv det. Det tog många år efter att jag lämnat KPS innan jag förstod att Partiet var just en sekt…”
Det finns många likheter mellan politiska sekter, som KPS, och Scheike verksamhet. Attityden att man begripit saker bättre än alla andra. Insikten om att medierna, myndigheterna, domstolarna och hela det omgivande samhället inte fattat något. Ja, en framtoning av sig själva som övermänniskor.
En av kollektivmedlemmarna, hon som hade ett porträtt av kung Oscar ll i sitt rum, hade drömmar om ett internat för småflickor med smisk och förnedring på schemat.
”Det är en ideologisk vision som rymmer både skapandet av den nya människan och nationens återfödelse. Visionen, manifesterad i misshandel och sexuella övergrepp, gör Scheikes kollektiv till en av de farligaste sekter som har varit verksamma i Sverige”, skriver Utvik.
”Tuktad till frihet” är en både viktig och smärtsam bok. Kanske främst därför att den så obarmhärtigt avslöjar sektens mentalitet och förljugenhet.
Magnus Utvik recenserar böcker i SVT:s morgonprogram och det är ofta intressanta analyser.
Men hur kan SVT vika en kvart varje onsdagsmorgon för kulturpanelen? Varje avsnitt är ju som en Monte Python-parodi på kulturprogram.
Janne är fyrtiotvå år, har slitit av korsbanden och har problem med menisken i vänster knä så han bara slå med högerfoten.
Ska du inte lägga fotbollsskorna på hyllan nu, Janne?
"Nej, det har jag verkligen inga planer på", säger Janne med smått förorättad min och tittar i matchkalendern för 2015.
Går det riktigt dåligt vill inte Janne hoppa av och, som han säger, lämna laget i sticket. Och om det går bra så vill Janne vara kvar och njuta av segerns sötma. Så när vi tittar till laget om tolv år kommer nog Janne, femtiofyra, att spela kvar på sin position, långt ned och till höger om mitten. Om han själv får bestämma, alltså.
(På förekommen anledning vill jag betona att ovanstående inte är riktat mot Annie Lööf.)
Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund är ålderman bland partiledarna i riksdagen. Den rörmokarutbildade degerforsaren blev partiordförande 2004. Hans företrädare Alf Svensson satt något längre, 1973-2004.
Sex av de nio nuvarande partiledarna (jag räknar både med Åsa Romson och Gustav Fridolin) tillträdde efter 2011 så det har skett en tämligen stor förnyelse i partiledningarna. Politiken är inte så stillastående som man ibland vill ge sken av.
En förklaring till den högre omsättningen kan vara att trycket på en partiledare är mycket större i dag än för femtio år sedan.
Tidskriften Fokus hade i förra veckan en strålande analys av skogshövdingen Sverker Martin-Löf och hans tunga fall. Jag tror inte att avverkningen på toppen är slut än.
Ha nu en trevlig helg i hela Norrbotten. Snart nog börjar skid-VM i Falun och man kan ju ladda upp med att se den norska serien om skijenterna och den svenska om vårt älskade landslag