Före matchen ska lagkaptenerna hälsa på varandra och på domarna. I nio fall av tio höjer man näven i ansiktshöjd och slår ihop handflatan med den andres. Nästan ingen sträcker fram handen en bit ovanför midjan, med tummen uppåt och lillfingret nedåt, och skakar hand.
Yngre kamrater hälsar likadant när de möter mig.
Knappast någon skulle komma på tanken att hälsa på doktorn på det sättet eller på personaldirektören på det företag där man söker jobb. Och ska man träffa svårgubben första gången sträcker man artigt fram handen, en bit ovanför midjan. Samma gäller för en riksdagsledamot som tackar statsrådet för ett svar i interpellationsdebatten.
Är man kompisar eller deltar i en gemensam aktivitet går det däremot bra att höja näven i ansiktshöjd och snabbt krama till. Det finns koder för när det är ok och när det inte passar sig.
Ritualen före matchen är ibland mer fascinerande än passningarna och skotten mot mål. Frågan är om det nya sättet att hälsa också tränger in i riksdagen och kungahuset. Till sist kanske det bara är en folkspillra som hälsar på gammalt sätt och riskerar att få en kufstämpel.
Efter slutsignalen rusade stjärnspelaren Carlos Strandberg i AIK fram till en medspelare och tog ett rejält strypgrepp. Det var otäckt att se.
AIK skickade ut ett pressmeddelande med följande inledning:
”Det är viktigt att både poängtera och visa att AIK-stilen gäller i föreningen oavsett om man är en knattespelare eller om man spelar för klubbens representationslag. Den här handlingen var ett stort avsteg ifrån vad AIK-stilen är …”
Det framstår som om det är unikt för just AIK att inte acceptera strypgrepp på med- eller motspelare. Det man kallar AIK-stilen är ju normalt mänskligt beteende, oavsett om man spelar fotboll eller grillar eller besöker en travbana. Man tar inte strypgrepp på andra.
Sedan kan man ju fundera över det låga straffet, att bli avstängd en enda futtig match.
Att överfallet inte ledde till att det juridiska maskineriet i Fotbollförbundet drog igång (det krävdes att en privatperson anmälde överfallet för att något skulle hända) är ett deprimerande exempel på att idrottsvärlden, som gärna talar stort om värdegrunden, ibland uppträder mesigt värre.
Jag vill betona att denna kritik mot AIK inte alls hänger samman med att föreningen sparkade ledaren Andreas Alm, med kopplingar till Gällivare och Pajala.
Därmed är fotbollskvoten fylld för i dag.
Befriande. Att Alexander Van der Bellen från De gröna vann presidentvalet i Österrike. Men det var farligt nära att en högerextrem kandidat blev statschef.
Oroande. Opinionsundersökningar som visar att Donald Trump leder över Hillary Clinton.
Väntat. Regeringsombildningen bjöd inte på några sensationer (typ när Thomas Bodström blev statsråd).
De kombitjänster som Löfven lanserar (arbetsmarknads- och etableringsminister, bostads- och digitaliseringsminister, samordnings- och energiminister) får mig att tänka på den gamle lysande DN-kåsören Red Top, som brukade skriva om F d Nisses Vulk och Motell. Saker som inte direkt har med varandra att göra blandas samman. Typ Sunes Chark & Schakt KB.
Äldst i den nygamla regeringen är Margot Wallström från Kågedalen i Västerbotten, hon är några månader äldre än den förre dansbandsmusikern Sven-Erik Bucht från Haparanda. Båda är födda 1954.
Fyrtiotalisterna är borta från ministären. Jätteproppen Orvar har lösts upp. Köttberget är besegrat.
K G Bergström från Ryssbält i Kalix kommun skriver detta i Expressen:
”En försiktig ombildning som inte lär ändra på mycket. Annat var knappast att vänta. Stefan Löfven är den försiktigaste av de socialdemokratiska statsministrar jag upplevt – Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson.”
Lite mer hade jag väntat mig från ett parti som flämtar kring 25 procent.
Så slår vi ihop händerna i ansiktshöjd och önskar varandra en trevlig helg!