Jag brukar gå in på en sajt (www.flightradar24.com) för att se när flygplan rör sig över länder och kontinenter. Speciellt intressant är det förstås om man har ett särskilt plan att följa, exempelvis om en av döttrarna är på väg från Rom till Arlanda.
Planen rör sig snabbt i luftrummet men på skärmen är det som att se små gula insekter som sakta kryper över kartan. Planet från Moskva till Havanna flyger varje vecka över mina trakter och ibland kan jag följa det samtidigt uppe på himlen och på skärmen.
Ett flygplan försvann i tisdags på väg från Barcelona till Düsseldorf. Alla passagerare och hela besättningen omkom i södra delen av de franska alperna. SVT lade blixtsnabbt in en många timmar lång extrasändning med nyhetsuppdateringar och presskonferenser.
Vi rör oss snabbare än förr i och mellan länder. Men den ökade snabbheten gäller också informationen. Det tog inte många minuter från kraschen till dess president Francois Hollande framträdde i Élyséepalatset i Paris.
Någon timme senare var Spaniens premiärminister Mariano Rajoy och Tysklands förbundskansler Angela Merkel i rutan.
Den tilltagande snabbheten präglar vår tid. På gott och ont.
Ingen påskfrid lägrar sig i Kristdemokraterna. När valberedningen presenterade förslag till ny partiledning gick EU-parlamentarikern Lars Adaktusson i taket. Han hade räknat med att få en plats i närheten av den nya partiledaren Busch Thor men så blir det inte, om valberedningen får råda.
Några ”inflytelserika partiföreträdare” sägs ligga bakom förslaget.
”Jag beklagar detta men inser självfallet att dessa personer är i sin fulla rätt att driva sin linje även om det nu skett med metoder som i de flesta partier skulle anses dubiösa”, skriver Adaktusson i sin blogg. Det skvätter av rönnbärssaft.
Kanske ett bibelord kan vara till tröst? Matteus 20:16, översättningen från 1917: ”Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.”
I den senaste opinionsmätningen låg KD åter under strecket.
Bråket kring den nya ledningen lär inte förbättra siffrorna.
Statsminister Stefan Löfven begav sig till Göteborg efter dubbelmordet på en krog. För det fick han kritik. Om Löfven fattat beslutet att inte åka till Göteborg skulle det ha vällt fram en våg av kritik mot att statsministern var för passiv och ointresserad.
Vilket beslut Löfven än fattat så skulle han alltså få kritik. Ibland är det svårt att vara politiker.
“Stramare asylregler och hårdare krav på invandrare.”
Så står det på en valaffisch som de danska Socialdemokraterna presenterar inför valet till folketinget, som ska hållas före mitten av september.
För tio år sedan var det bara främlingsfientliga Dansk Folkeparti som uttryckte sig på det sättet.
Texten visar att rasistiska partier ibland kan få andra partier att ändra ståndpunkt. Man pressar på åt höger. Och helt plötsligt kan ett parti som säger sig stå för frihet, jämlikhet, broderskap försöka värva väljare genom att tala om stramare asylregler.
Det är deprimerande.
Två män halshöggs i veckan i Saudiarabien.
I den amerikanska delstaten Utah har man återinfört arkebusering som möjlig avrättningsmetod. Olika europeiska företag vägrar att leverera gift som används i injektionssprutorna och då har delstaten öppnat möjligheten att kalla in exekutionspatruller.
I vissa avseenden är det ett medeltida mörker som tränger in över världen.
Det var bra att SVT:s Veckans Brott uppmärksammade attentatet mot Norrskensflamman år 1940. Besynnerligt låga straff för ett illdåd som kostade fem människor livet.
GW Persson pekade på tidsandan. I dag skulle det ha blivit livstid.
Nästa vecka infaller stilla veckan. Blåmåndag (30 mars) är väl en passande dag för högerledaren Anna Kinberg Batra att berätta hur man ska fortsätta kampen för att stärka de besuttna?
Men nej, i påskveckan passar man sig för utspel eftersom debattredaktörerna är lediga och morgonsofforna befolkas av påskharar.
Ha en fin helg och en bra inledning på stilla veckan.
Vi hörs på påsklördag!