"Jo visst, han finns, jag mötte honom senast i går under en skogspromenad.”
Mannen som säger det är jurist, känd för sin sanningslidelse. Han tittar barnet i ögonen och nickar.
”Så är det. Tomten finns!”
Kvinnan säger i lätt ton.
”Plocka undan tallrikarna nu, vid den här tiden på året kollar tomten var det finns snälla barn.”
Ingen tallrik blir kvar på bordet och barnens blickar riktas mot fönstren. Ska de kanske få en skymt av tomten?
Då det gäller tomten är det fullt accepterat att ljuga. Ja, den som inte ljuger utan förklarar för ett gäng sexåringar att tomten är ett påhitt av de vuxna bryter mot en oskriven regel.
Hallå, någon måtta för det väl vara på sanningslidelsen! Barn som börjat tvivla på tomtens existens ska återföras till den rätta tron.
”Det är klart att han finns!”
Eftersom barnet fått lära sig att de vuxna talar sanning tror han åter. Men storebror hånler.
”Det är ju Allan som satt på sig en mask. Jag kände igen honom på kolukten.”
Tvivlet lever vidare.
Jag bidrar själv till lögnerna med berättelser om möten med gammelfar ute under granarna. Ibland är han 175 år och driver en icke miljökontrollerad verkstad ute i skogen. Barnarbetskraft förekommer i verksamheten och lönefrågan är höljd i dunkel. Facket hör man aldrig talas om.
Konstigt nog har jag inte dåligt samvete för att jag sprider dessa rövarhistorier utan snappar istället upp intressanta detaljer från omgivningen.
Frågan är om inte tomten är värd en runda i Filosofiska rummet. Hur kan man frossa i lögner och få omgivningens gillande för detta?
På julafton ska man inte ägna sig åt polemiska inlägg. Att angripa Löfven, Lööf eller Donald Trump betraktas som ett etikettsbrott, helt i nivå med att avslöja för en tindrande sexårig att tomten bara är båg.
I julefriden ingår liksom att man ska städa undan angrepp. I stort sett går det bra men en och annan adrenalinstinn vikarie kanske inte kan hålla sig utan fläskar till en politisk motståndare.
Vid den här tiden för ett år sedan pågick förberedelserna inför extravalet 22 mars 2015. Meningen var att beslutet om detta val skulle fattas den 29 december, första tillfället efter det ordinarie valet i september. Ombudsmännen tittade ut bra affischeringsplatser och programmakarna i medierna förberedda utfrågningar.
Men efter julfirandet kom beskedet att allt ställdes in och de närvarande på podiet hänvisade till decemberöverenskommelsen, som inte ens hann fira ettårsdag.
Detta sätt att blockera Sverigedemokraterna var effektivt, sett från parlamentariska utgångspunkter, men samtidigt har ju SD fortsatt att växa. I vissa grupper och landsdelar är SD största parti.
I valet i september 1914 fick högern en tiondel mer än Socialdemokraterna, 36,5 mot 36,4. Sedan dess har S varit största parti i riksdagsvalen. Ska den långa trenden brytas i någon opinionsmätning under 2016? Vi får se.
Visst har det varit ett händelserikt och omtumlande år i svensk politik. Det kanske allra mest förvånande är att Janne Björklund klamrar sig fast vid rodret i Liberalerna.
Årets adventskalender i SVT får högsta betyg. Vilgot, 10, Gustav, 7, och Peter, 69, är rörande ense om det. Gustav var speciellt fascinerade av alla äckliga maträtter, vilket han ser som en bekräftelse på att de vuxna är galna. Vilgot undrade om det verkligen var tillåtet att röka inomhus och i bilen.
Med blossande kinder säger senioren i sällskapet att han har dunkla minnesbilder av den äldre kritaperioden.
SVT-serien är ett bra exempel på att man kan förmedla kunskap utan att det blir lika tråkigt som i den gamla skolan. Att konservativa själar rasar mot årets upplaga hör liksom bara till. Så har det varit sedan 1962, minst.
Knäck har jag inte ätit sedan jag bet sönder en plomb. Grisfötter är numera strukna från menyn av en matetiks kommitté som styr i bakgrunden.
Colmans senap är ett måste, liksom den röda chokladasken.
Kramar till er alla, hoppas ni får en fin julafton. Med eller utan tomtefar!