Jag var storligen imponerad av Luis Suárez i Uruguays landslag. Var han kanske VM:s bästa spelare? Ja, så kom bettet i matchen mot Italien. Alerta reportrar grävde fram tidigare bitattacker från bollgeniet från Salto. Nej, mitt personkryss kunde inte hamna framför Suárez.
En annan favorit var Antonio Valencia i Ecuador som till vardags spelar i Manchester United. I matchen mot Frankrike kom han farande med dobbarna före och fick rött kort.
Antonio Valencia och Luis Suárez. Två fallna hjältar. Och vad är det egentligen för förebilder jag har?
SVT och TV 4 har utmärkta sändningar från Brasilien. Det har hänt en del sedan Putte Kock berättade att man tyvärr inte kunde visa matchens mål eftersom fotografen just då satte in en ny rulle i filmkameran (det var en match i Sundsvall, tidigt 60-tal).
Dessutom tycks själva arrangemangen flyta på bra. Reportrarna kommer fram till sina hytter och än har ingen läktarsektion rasat. Fotbolls-VM kan bli en framgång för Brasilien. Och vi i den rikaste delen av världen kan lära oss att det inte bara är gamla stormakter på norra halvklotet som klarar av stora arrangemang.
”Roligare än så här kan man inte ha när man läser om svensk politik.” Det skrev Per T Ohlsson i Sydsvenskan om boken Femtiotvå festliga riksdagsledamöter av Kalle Lind. Ja, det är definitivt ingen bok som kommer att ingå i universitetens litteraturförteckning. Däremot är det en bok som kan roa och ge en del nya perspektiv på politiken. Kalle Lind skriver roligt och har en del härliga formuleringar.
Till kommande upplagor kan han rätta till uppgiften att folkpartisten Ingemar Mundebo år 1976 utsågs till ekonomiminister och moderaten Gösta Bohman till budgetminister. Det var tvärtom.
Mode handlar inte bara om slipsmönster och kjollängder. För en del fotbolls-VM sedan var det väldigt inne med näsplåster. Andningen skulle nämligen underlättas om man placerade ett plåster nere vid näsroten. Det var lättare att få i sig luft.. Vad jag vet fanns ingen vetenskaplig dokumentation av effekten.
I det VM som nu pågår har jag inte sett en enda spelare med näsplåster. Har dagens spelare bättre andningsorgan än dem som sparkade boll på 80-talet?
Axel Munthe (1957–1949) var en mångsidig man. Framgångsrik författare och läkare. I många årtionden drottning Victorias livläkare och mycket nära vän. En Italienvän som på ön Capri byggde ett kulturcentrum. En ivrig Englandsvän som levde i en miljö där man under första världskriget höll tummarna för en tysk seger. I boken En osalig ande. Berättelsen om Axel Munthe har Bengt Jangfeldt skrivit om den småländske apotekaresonens dramatiska liv.
Av Munthe räkenskaper framgår att han skänkte 20 000 till fattiga ålderstigna i italienska Anacapri. Djurskyddet i Sverige, ”enkannerligen bekämpandet av managerier och till skyddet av flyttfåglar” fick 100 000 kronor. I dagens penningvärde man man multiplicera summorna med 15. Inte minst för flyttfåglarna var det fråga om ett enormt lyft och man kan ju undra vad man gjorde rent konkret.
Läs gärna boken om Munthe och möt en särpräglad man från en svunnen tid.
I Svenska Dagbladet läser jag att en rad branscher är hotade. Det gäller exempelvis hotellen och vandrarhemmen. Nättjänsten Airbnb mäklar tillfälliga bostäder för privatpersoner, företrädesvis i storstäder. Hotellen känner av konkurrensen och en del tror att många hotell tvingas bomma igen.
Förr åkte man till macken för att hyra en videofilm. Men det största uthyrningsföretaget i världen, Blockbuster, gick i konkurs för några år sedan medan Netflix och andra som sänder filmer direkt hem till datorn eller teven har lysande affärer. Det var inte så länge sedan dvd-rullar var high tech. Man hyrde sig en box och kunde se filmer hemma i soffan när man ville. En ny värld öppnade sig. Jag gav bort några gamla dvd-rullar till en kollega men han avböjde artigt. ”Jag har ingen dvd-spelare hemma och jag känner ingen som har en.”
Det man inte alltid tänker på att denna process pågått ständigt. Man kom under slutet av 1800-talet på olika metoder att göra pappersmassa. Vid sidan av sågverken växte enorma fabriker upp och varorna skeppades ut till hamnar runt om i världen. Det var nya tider.
– Minns du tiden före mobilerna, frågade jag mitt äldsta barnbarn, som nyligen blev 20.
– Nä, sa han och skrattade till.
Världen har alltid förändrats och i stort sett till det bättre. Det var inte alls bättre förr. Även om det då fanns fler originella politiker, vilket Kalle Lind visar i sin läsvärda bok. Men tyvärr finns uppfattningen att eländet sprider sig som en präriebrand över jorden. Så är det inte alls.
Ha en ljuvlig junihelg!