I svunna tider var tekniken (nu talar jag om tidningsproduktion) inte lika förfinad som den är nu. Hur det var med fotbollen vet jag inte. Den tekniska processen i tidningshusen krävde längre tid. Hett bly var inblandat – ojoj. Efter presidentvalet i USA i november 1948, som stod mellan demokraten Harry S Truman och republikanen Thomas E Dewey, hade Chicago Tribune utropat Dewey till segrare.
Man hade helt sonika tryckt upp en hel upplaga med rubriken DEWEY DEFEATS TRUMAN. Med detta skrev Chicagotidningen in sig i presshistorien men inte på ett särskilt smickrande sätt.
”Säkra” rapporter talade om att det var hård motvind för den sittande presidenten Truman och eftersom det på den tiden fanns godtrogna redaktörer så köpte de siffertrixarnas analyser.
På en norrländsk tidningsredaktion satt två nervösa redaktörer denna novembernatt 1948. De hade lite vågat satsat på seger för Truman. Jag vet inte hur de kom fram till det.
Tryckpressen rullade nere i källaren med det för demokraterna glada budskapet. Redaktörerna spelade femkort i väntan på att trovärdigt resultat skull inrapporteras. Och de hade prickat rätt.
Samma år hade Dagens Nyheter drivit en lång och hätsk kampanj mot den socialdemokratiska regeringen. DN hade bestämt rubrik i tidningen på måndagen efter valdagen: "Den socialistiska majoriteten undanröjd”. Men så blev det inte.
Tage Erlander satt kvar. I valets slutskede hade S lyckats mobilisera tveksamma väljare. Det konststycket får Hillary Clinton upprepa i november i år.
Det var mycket tragiskt med Jo Cox, Labourpartiets parlamentsledamot, som mördades på öppen gata i sin hemstad i västra Yorkshire. Hon skulle ha fyllt 42 år i onsdags. Gärningsmannen namngavs enligt brittisk tradition efter några timmar.
Rör det sig om en sinnesförvirrad person? Skulle samma bedömning ha gjorts om han hetat Muhammad och ropat något på arabiska? Är det så att vi har olika måttstockar för bygdens söner och andra?
Det var stort att se England samlas i avskyn mot det fega mordet på Jo Cox.
Tevefilmen om Lars Lagerbäck, Islands konung och skogsägare i Ovansjö i Medelpad, var mycket bra.
Jag minns fotbollsexperten som beklagade att Sverige leddes av tönten Lasse när det fanns en så utmärkt kandidat i Svennis. Tiderna förändras.
Ingen misstänker att de ryska fotbollsspelarna i Frankrike var dopade. Ingen vinst, två egna mål och sex insläppta. Sist i gruppen. Vann gjorde Wales. Det är alltid kul när små nationer tvålar till de stora.
I dag infaller Sveriges egentliga nationaldag. Det där med 6 juni är bara en byråkratisk konstruktion. Vi kan fira vår fina nation på midsommaraftonen och samtidigt återge annandag pingst dess röda färg och låta 6 juni bli en dag som andra.
Jag hoppas, fru talman, att någon folkvald gör detta utmärkta förslag till sitt. Det har ju som bekant hänt tidigare, att inlägg som presenterats i kammaren har producerats utanför riksdagshuset.
Gravad lax, gärna med sås gjord på Colmans senapspulver.
Gubbröra.
Matjessill med gräddfil och gräslök.
Jordgubbar med vispad grädde.
Det är en del av det som helt enkelt är måste på midsommarafton.
Små grodorna kan jag däremot gärna hoppa över (oöversättbar ordlek).
Ha en riktigt skön midsommarhelg!