Det stora hotet mot Sverige är inte att vi är på väg att invaderas av islamister, eller att USA-imperialismen utplånar den genuina svenska folkliga kulturen.
Möjligtvis ska vi vara bekymrade över att Ryssland tar Gotland eller att klimatförändringarna gör att malarian kommer tillbaka.
Det stora problemet just nu, enligt min ringa mening, är att huvudkrymparna breder ut sig.
Det ska väl sägas att jag sedan ungdomstiden har huvudkrymparfobi.
Detta hjärnspöke kommer från att en karl hemma byn sades ha ett förkrympt huvud hemma. Han skaffade detta under en jordenruntresa. Vid ett tillfälle slog ha följe med några antropologer som studerade en stam som ägnade sig åt att hugga huvudet av sina fiender och krympa deras huvuden.
Han köpte med sig en skalle hem som minne från denna makabra folkstam.
När han så småningom gifte sig kom hustrun att betrakta det krympta huvudet som en dålig turistsouvenir. Fram tills hon upptäckte att det var fyllt av mask …
Sedan jag hörde den historien har huvudkrympare gjort mig nervös.
Dessa har alltid lurat i vassen och utfört en och annan räd mot oss oskyldiga medborgare. Men det är först nu som de åter fått vind i seglen.
Nu dyker de upp i horder.
Skälet till att vi ska vara oroliga är att dagens huvudkrympare jobbar lite annorlunda än de gjort tidigare. Förr fångade de sina offer, halshögg dem och i förekommande fall med olika processer, krympte huvudet till behändig storlek.
Dagens huvudkrympare halshugger inte. De försöker istället med olika metoder krympa hjärnan hos de levande. De dödar inte kroppen, de dödar det fria tänkandet.
Gradvis ska offrets perspektiv krympas. Bara det lämpliga ska finnas tillgängligt att tala om. Ingen ska få utmana genom att säga saker som strider mot det som är den officiella värdegrunden.
Låt mig ta några exempel.
Om en programledare i TV säger något dumt – och sedan ber om ursäkt för sin fadäs – anser huvudkrymparna ändå att vederbörande bör få sparken.
Om en utmanande personlighet som Alexander Bard blir inbjuden att debattera manlighet kommer några huvudkrympare genast att kräva att han inte får tillåtelse att uppträda.
Om en riksdagsledamot av misstag delar en propagandafilm på sociala medier – upptäcker sin fadäs, tar bort filmen, ber om ursäkt – kommer huvudkrymparna att kräva att ledamoten ändå avsätts.
Eller ta professorn i Göteborg som nyligen skrev en debattartikel med kritik mot några akademiker som i hans tycke har ett alltför snävt perspektiv. Deras svar var att de minsann ville ha dialog. Och att tidningen, Göteborgs-Posten, inte borde publicerat professorns text.
Huvudkrympare är dem som vill filtrera bort oönskade åsikter, minska ifrågasättande som är alltför radikalt, bara låta lämpliga åsikter ventileras, och genom disciplinering av debatten uppfostra folk och kväsa bråkstakar.
Men, frågar sig då ordningsamma huvudkrymparnas medlöpare, ska vi verkligen låta rasister, fascister och extrema religiösa fanatiker sprida sitt åsiktsgift?
Ja, är mitt svar. Vi ska inte bara tillåta det, vi ska uppmuntra det. Finns det ingen kommunist eller nazist tillhanda ska vi uppfinna dem. Av det enkla skälet att dessa åsikter finns, och därför måste människor lära sig bemöta dem.
Olämpliga åsikter i lagom dos är ett slags vaccin mot de verkliga epidemierna. Genom att tidigt träna på att bemöta fundamentalistens religiösa dumheter kan vi undvika den typen av elände när det försöker nästla sig in förklädd till vän.
Låt oss därför bekämpa huvudkrymparna innan de bekämpar oss. De finns överallt. Var vaksam och försvara det fria ordet!