Apropå Storbritannien och valet i torsdags. Jag bevakade ett val till underhuset, det var i början av åttiotalet. Labour leddes av den sympatiske vänstermannen Michail Foot och gick till val med krav på ensidig kärnvapennedrustning och höjda skatter.
Trots det blev valet ett svidande bakslag, det största för något parti sedan år 1945.
Ja, detta var under Thatchereran. En förklaring till hennes långa maktinnehav var att oppositionen var hopplöst splittrad. Foot avgick men det skulle dröja innan Labour med Tony Blair i spetsen kom tillbaka i regeringsställning.
Det jag kommer ihåg bäst av valbevakningen på åttiotalet är att en äldre man kandiderade till parlamentet i en valkrets i London. Hans huvudkrav var att man skulle ha rätt att köra moped utan att bära hjälm. Mannen blev dessbättre inte invald i parlamentet.
Det brittiska valsystemet bygger på principen vinnaren tar allt.
Då kan det paradoxala inträffa att det parti som fått det starkaste stödet räknat i procent inte får flest mandat.
Under många årtionden var det en kamp mellan Labour och Tories, mellan ett arbetareparti och ett borgerligt parti. Men den blockpolitiken har luckrats upp, även om det är svårt att tänka sig en premiärminister som inte kommer från Labour eller Tories.
Även om det brittiska valsystemet inte ger någon millimeterrättvisa så har det också fördelar, exempelvis att extremistpartier har svårt att få inflytande.
Nästa parlamentsval ska hållas senast 2020. De som vill köra moped utan hjälm får allt vänta.
”Under de närmsta åren kommer vi sannolikt att få se en tydligare spricka mellan storstadsregionerna och det övriga landet”, säger Per Hultgren, kulturproducent i Skellefteå.
”Ju fler skildringar som görs av den ociviliserade människan på landsbygden desto lättare blir det att rättfärdiga att storstaden är viktigare. Det blir en kamp om verkligheten, vilket kommer att göra människor förbannande.”
Förr i tiden var det vanligt att de stora redaktionerna i London och Paris sände ut reportrar till Kongo och Transvaal. De skulle berätta för läsarna om det vilda Afrika. Ofta fick skildringarna en kolonial prägel. Män i khakishorts och med tropikhjälm strövade runt bland urbefolkningen.
Tyvärr så finns det släktskap mellan dagens nedslag i norr och en svunnen tids Afrikaresenärer.
Det är viktigt för oss som bor i Norrland att alltid framhålla de ljusa, positiva sidorna med landsdelen.
Risken finns annars att Norrland upplevs som ett stort problemträsk. Men skildringarna som nedtecknas av män i tropikhjälm får vi nog stå ut med.
”Jag hör inte hemma i det högerparti som den nya partiledaren har ambitionen att forma partiet till – därför lämnar jag partiet.”
Det skriver förre KD-politikern Peter Althin, mest känd som framgångsrik försvarsadvokat.
Ebba Busch Thor har deklarerat att Kristdemokraterna står mer till höger än alla andra riksdagspartier. Det är naturligt att den typen av uttalanden leder till avhopp.
När KD etablerades gjorde man en grej av att partiet inte kunde placeras på höger-vänster-skalan. Men det var då, det. Nu eftersträvar KD att bli mest högerorienterat i riksdagen. Stackars Alf Svensson!
Det blir glest på hedersläktaren vid Röda torget i Moskva när man i dag högtidlighåller att det gått sjuttio år sedan segern över nazismen. Många länder representeras inte av sina främsta politiska företrädare i protest mot att Ryssland angripit Ukraina och lagt beslag på Krim.
Sverige företräds av Moskvaambassadören, inte av statsministern eller utrikesministern, vilket är en tydlig och riktig markering. För Putin är den uppenbara isoleringen ett växande problem.
Ha en ljuvlig majhelg!
Om tevereklam:
+++++
ICA:s tevereklam med Loa Falkman.
++++
Coops tevereklam, med tung satsning på ekoeffekten.
+++
Bregotts tevereklam med sympatiska kor.
++
Frank Andersson var duktig på brottarmattan men som reklamskådis (något spelbolag) är han en medioker lättviktare.
+
Vitaepros tröttsamma ståuppare.