Logiken för oss journalister är att skriva om de mörka nyheterna. Skottlossningar, mord, bostadsbrist, rasism, isbjörnar som dör. Ja ni förstår. Och allt detta är ju en del av verkligheten. Nu tänkte jag bjuda på den andra delen, de soliga vardagsnyheterna.
I Morjärv la den lokala Coop-butiken ned. Vad de driftiga invånarna då gjorde? Sörjde, deppade ihop, flyttade?
Nej. De tog över affären själva, invigning sker den 22 november. Det verkar dessutom bli mer lokala produkter än tidigare. Stort lycka till!
I Arvidsjaur tog en man mod till sig och ringde äntligen upp kvinnan han varit hemligt kär i så länge.
Det gjorde han rätt i, hon ville gärna ta en fika och att inte våga ta kärleksrisker är sånt man annars ångrar på dödsbädden.
Jag vet att alla, inklusive undertecknad, är trött på regeringsanalyser. Men värt att fira är ändå att Annie Lööf och Jan Björklund röstade nej till Ulf Kristersson. De ville inte stödja en M/KD-regering som gör sig beroende av Sverigedemokraterna.
Tack vare deras principfasthet slipper 2018 gå till historien som året då ett parti sprunget ur nazismen fick verklig makt i Sverige. Heder åt dem.
Förra året var antalet människor som omkom i Sveriges vägtrafik det lägsta i modern tid, enligt Transportstyrelsen.
Fortfarande för många, men ändå färre än tidigare.
Jag åkte buss, bredvid mig satt en man och hans gigantiska vovve. Den var verkligen fin, med stor nos, chokladbrun päls och hängande öron. Efter att själv haft hund i många år hälsar jag sällan på främmande hundar, eftersom jag alltid tyckte det var märkligt när människor plötsligt hukade sig över min hund och skulle klappa henne på huvudet.
Husse på bussen såg nog att jag kollade, för till sist sa han att det såklart går bra att hälsa på hunden. Det gjorde jag. Öronen var som stuvbitar av det finaste silke. Dessutom fick jag ett trevligt småprat med en främling.
Hanna Öberg från Piteå, skidskytte och guldmedaljör i OS, är nominerad till Årets prestation på Idrottsgalan. Heja!
Det där med mannen i Arvidsjaur hittade jag på, men jag tänker att om det finns en man i Arvidsjaur som är hemligt kär i en kvinna borde han ringa henne.
Kanske läser han det här, tänker att texten är ett tecken och lyfter telefonen.
Kanske svarar hon glatt och om ett par månader har de gift sig. Man vet aldrig.
Ha det fint, alla läsare!