I vår är det presidentval i Frankrike. Den första omgången genomförs i april, den andra i maj.
Den sittande presidenten, socialisten François Hollande, ställer inte upp för en andra valperiod. Han inser klokt nog att han är chanslös. Det finns tre huvudkandidater:
- François Fillon, representerar borgerliga Republikanerna. Han vann primärvalet över bland andra den förre presidenten Nicolas Sarkozy och verkade få en enkel resa till Triumfbågen. Men så avslöjades att hans hustru Penelope avlönats med allmänna medel som assistent till maken, dock utan att ha gjort något. Även barnen fick välavlönade konsulttjänster. Efter avslöjandet, som nu utreds av fransk åklagare, har Fillons opinionssiffror pekat åt samma håll som KD:s. Nedåt. Gardera!
- Benoît Hamon. Socialistpartiets kandidat, tidigare bland annat bostadsminister. Står klart till vänster i partiet. Han åkte ut ur regeringen eftersom han ansågs vara för radikal, liksom ekonomiminister Arnaud Montebourg och kulturminister Aurélie Filippetti. De amerikanska demokraterna gav ett starkt stöd till Bernie Sanders. Medlemmarna i Labourpartiet i Storbritannien stöder vänsterradikala partiledaren Jeremy Corbyn, trots stönandes från Tony Blair och andra i partihögern. Även i Frankrike väljer medlemmarna en företrädare som ligger långt till vänster.
- Extremhögerns kandidat är Marine Le Pen. Hon pläderar för att stoppa invandringen och utvisa muslimer. Det finns en påfallande likhet mellan USA:s president och kvinnan som vill bli Frankrikes president. Ett politiskt dna-test visar att de härstammar från samma extremism.
Det finns en del andra kandidater, exempelvis den förre socialistiske finansministern Emmanuel Macron, som ligger nära de svenska Liberalerna eller Tony Blair.
Enligt en opinionsundersökning i veckan har Macron passerat Fillon, vilket skulle innebära att Macron får möta Le Pen i en avgörande omgång.
I valet år 2002 ställdes den sittande högerpresidenten Jacques Chirac mot Marines farsa, rasisten Jean-Marie Le Pen, grundare av Front National. Det blev en brakseger för Chirac: 82,2 procent mot Le Pens 17,8. Förklaringen var att folk med Leninaffischer på väggen, sossar gråare än den värsta novemberdimman, fackets pragmatiska funktionärer alla slöt upp bakom högerns kandidat.
Visst, Chirac betraktades som en arbetarfientlig stropp, men nu gällde det att stoppa en nyfascist från att nå landets främsta politiska ämbete. Och det lyckades.
Våren 2017 kan alltså den politiska vänstern sluta upp bakom högerns gamle premiärminister Fillon, om han nu håller sig kvar i matchen.
Jag var hos Socialistpartiet i Paris år 1981. Socialisten Francois Mitterrand hade valts till president och socialisterna hade skördat framgångar i valet till nationalförsamlingen. En dyster man i lodenrock vägledde oss mellan olika stationer där vi fick veta mer om fransk politik.
Pierre Schori var reseledare. En kväll avvek han från gruppen, in i en gränd, för att äta middag med Che Guevaras gamla kompis Régis Debray. Sedan dess betraktar jag mig som expert på latinamerikansk politik.
Putins gasbolag får inte hyra hamnen i Slite men däremot blev det ja till lagring av ryska rör i Karlshamn.
Osökt leder det tanken till Gustaf Frödings ord: ”Det som är sanning i Berlin och Jena, är bara dåligt skämt i Heidelberg.”
Det som är en risk på Gotland är det inte i Blekinge. Hm.
Den 4 februari, alltså i dag lördag, infaller vargens dag. Vår lilla vargstam måste skyddas.
Grattis till Lagerbäck, Norge!
Den 6 februari, på måndag, infaller samernas nationaldag.
Tyvärr har Sverige inte ratificerat ILO-konventionen om urfolk men det har ju bara gått sjutton år sedan förre landshövdingen Sven Heurgren föreslog det i en statlig utredning.
Ha nu en fin start på månaden februari och håll tummarna för att det blir en riktig vintermånad.