Eurovision Song Contest Stockholm 2016 dominerar i SVT och aftonpressen. Schlagertävlingen har blivit en mammut. Kringarrangemangen är större än själva tävlingen.
Chiles president Michelle Bachelet Jeria var på statsbesök i Sverige 10-12 maj. ”Det är det första inkommande statsbesöket från Chile till Sverige”, står det på spänstig prosa på regeringens hemsida. Men presidenten hamnade under Sverigebesöket i skuggan av Frans, Sergey Lazarev och andra storheter.
När Michelle Bachelet Jeria installerades som president var en svensk inbjuden: vänsterpartisten Rossana Dinamarca, som är född i Santiago i Chile.
Den 31 december 2014 fanns 28 216 personer i Sverige som var födda i Chile, Det motsvarar invånarantalet i Gällivare, Kalix, Malmberget och Älvsbyn. De chilenska flyktingarna har tillfört Sverige mycket gott.
Mitt intryck, herr talman, är att schlagerfestivalen förlorat alla rimliga proportioner. Eftersom vi inte lever i Polen framför jag dock inget krav på att kulturministern ska agera i frågan.
Nu har Miljöpartiet samlats till kongress i Karlstad. I Nordkorea har det styrande Arbetarepartiet haft sin första kongress på 36 år. Och Vänsterpartiet har också avverkat sitt stora möte i Örebro. Det enda stora som återstår av politikeråret 2016 är därmed EU-omröstningen i Storbritannien och det amerikanska presidentvalet.
Jag läser i DN att en del republikaner kommer att rösta på Hillary Clinton. Den gamle talskrivaren Mark Slater (rep) menar att det enda som kan få honom att ändra sig är om Donald Trump ”genomgår en hjärntransplantation”. Så rått uttrycker sig inte svenska miljöpartister.
”Samtidigt tar en rad profilerade konservativa avstånd från den blonde affärsmannens vulgära retorik”, noterar DN: ”Bland de som har sagt att de inte tänker åka till Cleveland finns senatorer som John McCain och Lindsey Graham och de tidigare kandidaterna Mitt Romney och Jeb Bush.”
Det är upplagt för en Clintonseger i november. Hillary är den som har bäst förutsättningar att driva en politik i folkflertalets intresse. Heja på!
Det blir en regeringsombildning i Sverige före maj månads utgång. Kaplan och Romson ska ersättas men mer är att vänta. Det är ett bra läge att förstärka regeringen när det är drygt två år kvar till nästa ordinarie val. Nya statsråd hinner att jobba in sig.
De som är intresserade av att bli statsråd måste alltså hålla linjen öppen, om Stefan nu ringer. Inte ha telefonen på tyst läge och inte besöka de nordliga provinser där mobiltäckningen är svajig.
Inrikesminister Anders Ygeman leder stort i förtroendeligan. Han står i en klass för sig, den gamle EU-kritikern som kämpade för att Sverige skulle stå utanför unionen.
I boken Den nya vän(S)tern från år 2010 skrev Christer Isaksson detta om Ygeman: ”Tänkbar som statsråd? Nej.” Om Morgan Johansson fanns denna analys: ” Tänkbar som statsråd? Nej. För långt åt vänster.” Johansson återfinns i dag på plats fyra i förtroendeligan. Jag noterar också att Sven-Erik Bucht, enligt Isaksson, inte var tänkbar som statsråd.
Vilka är tänkbara som statsråd i maj 2016? Som Isakssons tips visar är det svårt att pricka in ministrar. Då är det betydligt enklare att slå fast vilka som inte kommer med på ministerlistan.
Jag läser i Tage Erlanders dagbok från 1957 om våndorna inför den nya regeringens sammansättning. Regeringssamverkan med Bondeförbundet/Centerpartiet hade just avslutats. Den inre S-kretsen sa bu eller bä till olika namnförslag.
Inrikesminister blev bagaren Rune B Johansson från Ljungby och han innehade posten till 1969. Johansson hade sina förespråkare som efterträdare till Erlander. Han fick en gata uppkallad efter sig hemma i Ljungby. Återstår att se om det i sinom tid blir någon Anders Ygemans väg söder om söder.
Fågelbordet är inplockat. Det särskilda försörjningsstödet är indraget till september månads utgång.
Ha en ljuvlig helg!