Hockey-VM är över. ”Fråga Doktorn” i SVT är slut för säsongen. Det är vår! Den kanske underbaraste tiden på året när man kan följa blomster och fåglar. Eller varför inte lyssna till en yster vårbäck, ett ljud man aldrig tröttnar på.
Någon vår är det inte i socialdemokratin. I den senaste mätningen noterades S för 27,5 procent, den sämsta siffran sedan Stefan Löfven tillträdde.
”Det är ingen bra mätning för Socialdemokraterna. Det kan vara ett missnöje med regeringen och det är ju inte ovanligt att regeringen har det svårt i början av mandatperioden”, säger statsvetaren Magnus Hagevi i Växjö.
”Dessvärre för Socialdemokraterna är det väl ingenting som säger att ett regeringsparti med nödvändighet kan plocka upp de förlorade procentandelarna senare under mandatperioden. Det är tufft att regera.”
På fredag samlas S till kongress i Västerås. På ett sätt är läget tacksamt. Partiet har nått en bottensiffra och kongressen ger stor medial uppmärksamhet.
Förhoppningen är att det ska bli en skjuts inför sommaren och Almedalen.
Partiledningen får kritik. Klockan tickar, påminner Karin Pettersson i en ledare i Aftonbladet (ob S):
”Nästa riksdagsval är 2018. Stefan Löfven valdes på ett löfte om förändring – lägre arbetslöshet och bättre resultat i skolan.
Väljarna är inte dumma. Precis som de kastade ut Fredrik Reinfeldt för att han inte levererat det han lovat, kommer de göra detsamma med S om de misslyckas.
Löfvens stora reformer måste komma i år. De måste beslutas på partikongressen, läggas fram i höstbudgeten och genomföras till årsskiftet.
Klockan tickar.”
En del skyller svårigheterna på Miljöpartiet. Samarbetet hämmar S, menar man.
Jag har svårt att tro på den teorin. Många som av ideologiska skäl är motståndare till samverkan med de gröna skyller det egna partiets svårigheter på det mindre regeringspartiet.
Att Romson och Fridolin hindrar Löfven från att växa är en långsökt förklaring. I dagens parlamentariska läge är det nödvändigt att samverka. Just nu finns definitivt ingen bättre partner än MP.
Jag bevakade en S-kongress på åttiotalet. Alla journalister fick fina röda tygkassar. Någon tog fel eller snodde min väska. I den låg en ledare som skulle publiceras dagen efter i den numera nedlagda tidningen Nya Norrland. Chefredaktören fick göra en snabbutryckning och skriva ett nytt opus.
I bland har jag funderat på vad ledaren hade för värde nere vid second hand-försäljningen på Sergels Torg, om det nu var så att någon snott kassen. Femti spänn för en opublicerad sosseledare?
Riksdagsledamoten Eskil Erlandsson (C) från Ljungby, tidigare landsbygdsminister, var en av deltagarna i SCA:s vildsvinsjakt på Schloss Löwenstein i Tyskland.
Vildsvinsjakten beskrivs som en av Europas mest exklusiva. Erlandsson betalade själv flygbiljetten medan det skandalomsusade företaget betalade resten.
Den intressanta frågan är förstås varför SCA bjuder en mäktig riksdagspolitiker på lyxjakt. Givetvis vill man ha något tillbaka.
Helena Sundén, generalsekreterare på Institutet Mot Mutor, säger detta i Svenska Dagbladet:
”Man ska vara väldigt försiktig med vad man bjuder en riksdagsledamot på. Utifrån Näringslivskoden är det förbjudet att lämna förmåner till den som utövar myndighet och för mig är Riksdagsledamöter som fattar beslut om lagstiftning i högsta grad personer som utövar myndighet.”
Erlandssons vildsvinsjakt framstår som ett skott i foten. Och den nya SCA-ledningens arbete med att förbättra firmans image blir än tyngre.
Våren i Egypten kom av sig. Nu har den förre presidenten Muhammad Mursi dömts till döden och regimen har tidigare verkställt flera dödsdomar, trots omvärldens protester.
Fältmarskalken Abdul Fatah al-Sisi, nu landets president, står långt ifrån de drömmar som fanns på Tahrirtorget i Kairo för några år sedan, då människor kämpade för demokrati och yttrandefrihet. En bitande kyla har ersatt den arabiska våren.
Ha en ljuvlig helg och spana gärna efter fåglar.