Hans Rosling är död. Han var professor i internationell hälsa, en lysande folkbildare, en imponerande föredragshållare. Rosling blev 68 år.
Det bestående minnet av Rosling är att han med sina faktaspäckade föredrag spred optimism kring möjligheterna att förbättra världen.
I en stor undersökning som genomfördes för några år sedan fanns bland annat frågan om vaccination. Hur många av barnen i världen vaccineras mot mässling? Ett av tio, svarade svenskarna. I verkligheten är det åtta av tio. Men hur många mobilabonnemang finns det i Afrika? 100 miljoner, var det genomsnittliga tipset i Sverige. Rätt svar: 800 miljoner (det var några år sedan så antalet har säkert ökat).
Ett tema i Roslings arbete var att ”bekämpa potentiellt förödande okunskap med en faktabaserad världsbild som alla kan förstå”. Och det lyckades han förträffligt med. Men diverse budskap från Washington visar att det fortfarande finns medborgare med stora kunskapsluckor.
"Förutfattade meningar om andra nationer och folk förvrider världsbilden", sa Rosling till DN för några år sedan. "Dessutom har världen förändrats sedan vi själva gick i skolan."
Jag hade en gång (nära femtio år sedan) en chef, på många sätt en fin man. Men han trodde att afrikaner levde i hyddor. Att det fanns stora städer, flygplatser, banker, sjukhus och universitet i Afrika hade aldrig föresvävat honom. I de skolböcker vi hade minns jag att kineserna bar spetsiga hattar och bodde i riskojor.
Lever man bara med den kunskapen är det ju minst sagt förvånande när man hör att Kina är största långivare till USA och att företag i landet köper utmärkta europeiska bilmärken.
Hans Rosling var inte enbart en teoretiker som bollade med siffror. Under ebolaepidemin i Västafrika åkte han ned och deltog i kampen mot sjukdomen. Då fick han bland annat förhandla med gangsterbossar. ”Du kan ju själv drabbas”, sa han till en boss och lyckades med övertalningen.
Världen behöver fler som Rosling. Minnet av honom manifesteras bäst genom att fortsätta kampen, inte minst mot faktaresistenta extremister. Men även suckarna i vardagen måste bort, tron att allt blir värre och värre, att vi med stora steg närmar oss avgrunden.
Trots Syrien och Eritrea och Trump har världen i stort blivit mycket bättre. Men vi i den rika världen måste göra större insatser, exempelvis då det gäller att ta emot människor på flykt undan krig och terror.
Jag tillhör inte den primära målgruppen för den norska serien Skam. Den handlar om en grupp gymnasister på en skola i Oslo. Man får följa deras vardag. Serien är mycket välgjord och snygg.
Jag tycker det finns slående likheter mellan Skam och Seinfeldt, den numera klassiska serien som handlar om fyra personer kring trettio år som lever i New York. I den serien händer det sällan några stora saker utan det kretsar mest kring eviga vardagsfrågor. Samma i Skam; det som sker är stort för de inblandade men inget som toppar VG:s förstasida.
I januari 2017 blev Skam den mest sedda serien på SVT Play med totalt över 22 miljoner streamningar och gick därmed om helsvenska Julkalendern. Vi får se det går lika bra för norrmännen i skid-VM, som inleds i Lahti 22 februari.
Ahmadreza Djalali, en 45-årig läkare och forskare från Iran, bor sedan 2009 i Sverige. Han disputerade i katastrofmedicin vid Karolinska institutet 2012.
Under en resa till Iran i april 2016 greps han av säkerhetspolisen och anklagas för spioneri, ett brott som kan leda till dödsstraff. Amnesty i Sverige genomför nu en aktion för Djalali
"Vi ställer kravet att han omedelbart släpps, eller att han ställs inför en domstol och får en rättvis och säker rättsprocess", säger Anna Lindenfors, generalsekreterare för svenska Amnesty.
Stefan Löfven inleder sitt besök i Teheran i dag och han kommer att ta upp fallet Djalali.
Om Iran inte tillmötesgår krav från Amnesty kan man räkna med att förbindelserna snabbt försämras.
Ha nu en ljuvlig helg!