Det är den 11 november år 1918. Klockan är halv tio på förmiddagen. Platsen är Mons i Belgien. Ett skott bryter tystnaden. Det är avlossat av en tysk prickskytt och träffar den fyrtioårige menige soldaten Edwin Ellison. Han avlider på platsen.
Ellison har varit i tjänst i drygt fyra år. Redan i augusti 1914 drog han på sig uniformen och stred på ängar, i snö, i skyttegravar, deltog i offensiver och reträtter. Men han klarade sig. Klockan elva den 11 november 1918 upphörde striderna. Första världskriget var slut. Arméerna demobiliserades. Antalet stupade räknades. Kostnaderna fördes upp på listor.
George Edwin Ellison var född 1878 i Leeds. Han var gruvarbetare. Han var den siste engelske soldaten som stupade i första världskriget. Kanske var han den sista överhuvudtaget.
Han hade klarat över fyra år av krig men föll till marken när 90 minuter återstod av helvetet.
Nu samlades segrarmakterna i Versailles, samma plats där fransmännen tvingats skriva på ett fredsavtal efter förlusten mot Tyskland nästan femtio år tidigare.
Nu hade segrarna ett färdigt dokument. Tyskland skulle få betala dyrt, mycket dyrt, för kriget. Den tyska delegationens protester viftades bort. Det blev bara en del detaljförändringar i fördraget.
Det fanns de som varnade för att avtalet kunde skapa farliga stämningar i det besegrade Tyskland. Och de skulle få rätt.
Efter Tysklands seger över Frankrike i andra världskriget fick fransmännen underteckna kapitulationen på samma plats i Compiègne – ja, man hade även ordnat fram samma tågvagn där Tyskland undertecknat vapenstilleståndet november 1918.
Edwin Ellison fick aldrig återvända till Leeds. Och det var många som blev kvar i leran.
Aldrig mera krig, sa man efter blodbadet. Men det skulle bara dröja några årtionden innan vanvettet åter löpte amok. Och den hårda freden i Versailles lade grunden för en farlig tysk revanschism.
Det förefaller som om Nordkorea sänder en trupp till OS i Pyeongchang i Sydkorea. Två konståkare har kvalificerat sig för deltagande och det är troligt att det blir fler från norr som tävlar.
Efter en het höst med många hot och vapenskrammel är det förstås en framgång att ländernas regeringar åter för samtal och att det kanske blir en gemensam koreansk inmarsch vid invigningen.
Däremot tycks det som om Petter Northug inte kommer med. Den mediokra insatsen i Piteå, plats 48 på tremilen, gör att sannolikheten minskar för att han får representera Norge i OS.
”Make Northug great again”, stod på den unge Kläbos keps under den norska idrottsgalan.
Man kan bara instämma i kronprinsens (?) ord.
Lars Ohly har lämnat Vänsterpartiet eftersom han anser sig illa behandlad av partiledningen. Även hans företrädare Gudrun Schyman har som bekant lämnat det parti hon en gång ledde.
Det är unikt i svensk partihistoria att två före detta partiledare river medlemskortet i det gamla partiet.
Regeringen vill stoppa sjölejon och elefanter på cirkusar. Det meddelar landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) och statsrådet Isabella Lövin (MP).
Jag minns när man hade tigrar och lejon på cirkus. Pappa påstod att en man utanför buren hade ett laddat gevär redo om något farligt skulle hända. Jag vet inte om han sa så för att lugna mig.
Det måste vara klokt att stoppa sjölejon och elefanter. Jag tror inte att det blir någon stor fråga i valrörelsen senare i år.
Regeringen vill också komma till rätta med problemet med övergivna och förvildade katter. Det ska bli förbjudet att överge djur ”av tamdjursarter”, exempelvis en sommarkatt.
I Norge är det förbjudet för kuskar att använda körspö vid travtävlingar. Hur blir det i Sverige, måntro?
Den döende detektiven med Rolf Lassgård (SVT Play) är en höjdare. Bron har jag inte fått riktigt grepp om än.
Njut av det nya året och hoppas trots allt på Northug i OS.