Tunisiens president Beiji Caid Essebsi kom i veckan på besök till Sverige. Han fyller 89 år i slutet av denna månad. Still going strong.
Av detta kan man dra slutsatsen att det socialdemokratiska ungdomsförbundets kampanj mot fördubblingen i politiken inte fick full internationell genomslagskraft. Essebsi är årsbarn med den gamle centerledaren Thorbjörn Fälldin (som lämnade ordförandeposten i Centern år 1985) och ett år äldre än Olof Palme. Moderatledaren Ulf Adelsohn lämnade partiledarposten då han var 45 år och Anna Kinberg Batra var i samma ålder då hon tillträdde samma post.
Justitierådet Carl Johan Thyselius, som ledde regeringen 1883-84, var 72 år då han tillträdde och det är svenskt rekord.
I USA leder just nu multimiljardären Donald Trump kandidatstriden på den republikanska sidan. Om han blir vald till president betyder det att han är sjuttio år då han flyttar in i Vita huset.
Ronald Reagan har det nuvarande åldersrekordet: han var 69 år och 349 dagar vid tillträdet. Reagan satt i två mandatperioder, alltså åtta år, av blev allvarligt sårad vid ett attentat under sin tid i Vita huset.
Huvudkandidaten för demokraterna, Hillary Clinton, fyller 69 strax före valet nästa år. En annan demokrat, den socialdemokratiskt inriktade Bernie Sanders, fyllde i september 74 år.
Livet behöver inte vara slut vid femtiosju. Inte ens vid sextiotvå.
Jag hörde i lunchrummet hur en kvinna beklagade sig över den jävla åldersnoja hon drabbats av.
"Men hur gammal är du", frågade någon.
"Jag blir tjugofem nästa gång", sa hon och suckade djupt.
I alla åldrar har man en börda att bära. Den insikten växer i styrka när jag läser Alex Schulmans och Sigge Eklunds utmärkta bok ”Tid. Livet är inte kronologiskt.” Jag ber att få återkomma till den boken, om jag nu får tid.
Brottsförebyggande rådet (Brå) frågar med jämna mellanrum människor om de utsatts för brott. Eftersom alla brott inte polisanmäls anses statistiken vara säkrare än den polisen presenterar.
Nu visas det glädjande nog att det skett en förbättring. Av de tillfrågade svarade 2,1 procent att de utsattes för misshandel under 2014. År 2013 var motsvarande siffra 2,3 procent och tio år tillbaka, år 2005, var den 2,7 procent.
Statistiken brukar alltid bemötas, bland annat på skumma högersajter där man har ett intresse av att utmåla brottssituationen som katastrofal, ”det blir ju bara värre och värre”. Ofta slutar ”analyserna” i att allt beror på att det kommer för många asylsökande till Sverige.
Ett program som handlar om vardagen för norska bilbärgare låter ju inte så hett. Men National Geographics program ”Ice Road rescue” är mycket sevärt och lärorikt.
Man får följa skickliga bärgare längs hala fjällvägar och möta dystra långtradarechaufförer med sommardäck, som via mobilen försöker få loss pengar från hemmakontoret. Och tänk så mycket man får lära sig. Klipp från vardagen är ofta mer givande än påkostade shower och alla dessa kändisprogram.
Serien ”Bron” är också bra. Saga Norén, skickligt spelad av Sofia Helin, betyder mycket för helhetsintrycket. Ja, hon bär upp serien. Men blir det inte lite väl mycket information ibland?
Det ska bli intressant att se om författarna lyckas samla alla lösa trådar i det sista avsnittet.
I morgon infaller fars dag, en av de verkligt stora högtiderna, vilket jag tidigt inpräntade i mina döttrar. I skolan fick vi rita farsdagskort. Alla utom Lelle, för hans pappa var död. Nu är även Lelle död och jag tror att skolan har slutat med tillverkning av fars- och morsdagskort.
På nätet ser jag tips om att man köpa myggnät till en familj i Mali, ge en gåva i fars namn till Läkare utan gränser eller köpa en gris till en familj i Kenya. Och nog är det bättre än att köpa halvslokande tulpaner nere på macken (här talar jag av egen erfarenhet).
Oavsett hur ni firar önskar jag en trevlig helg. Ha det gott!