Jag och många andra nördar har tillbringat de vackra höstdagarna på sidan www.val.se. Där kan man följa staplarna och i tabellen se hur många personkryss Agneta Wilhelmsson har fått i valet i Dals-Ed (påhittat exempel). Och ur floderna av siffror ska man försöka se tendenser och finna besked.
Till dags dato vet man med säkerhet detta:
- Den frejdige tågmästaren Lars Ohly blir inte ny kulturminister.
Ja, så mycket mer kan jag inte komma på…
I morfars gamla hembygd Töre blev Sverigedemokraterna näst största parti med 16,1 procent. Det skulle inte morfar ha gillat. Att Socialdemokraterna ligger på 50,8 i Töre är dock en viss tröst. I Norrbottens län är SD tredje parti efter S och M. Men det klassiskt starka Vänsterpartiet har med 8,6 procent rasat till en fjärdeplats. Se här ser den dystra kurvan ut för V i Norrbotten:
1998 – 22,17 procent.
2002 – 12, 7 procent.
2006 – 10,5 procent.
2010 – 9,3 procent.
2014 – 8,6 procent.
Av 100 väljare 1998 har V förlorat över sextio.
Denna utveckling är värd en doktorsavhandling.
Kommentatorerna i medierna talar om Annie Lööfs succé. Okej då. I valet 2010 fick C 6,6 procent. Valnattsresultatet för 2014 är 6,1 procent. Partiet tycks tappa ett mandat. Det är inte mycket av succé kring det. I valet 1973 fick C 25,1 procent, då var det succé.
Att Lööf hyllas har förstås att göra med att partiet låg på drygt tre procent i en del opinionsmätningar. Nu klarade Centern spärren och ligger i dagsläget på 6,1 procent.
Det är historiskt sett ett mycket beskedligt resultat. Några sådana segrar till och Lööf är körd. Men en sak står helt klar: Centern är det alliansparti som förlorat minst, vilket förstås också kan vara en källa till glädje i en tid när det finns få ljusglimtar för det borgerliga Sverige.
Det är pinsamt med politiker som inte inser att valrörelsen är över utan som fortsätter agitationen när vallokalerna stängt.
Nuon-Maud Olofsson (C) försökte i tevesoffan att locka Miljöpartiet till alliansen och statsrådet Maria Larsson (KD) rekommenderade också den linjen. Det skulle se ut det. Först en valkampanj med de rödgröna, sedan ett snabbt byte till alliansen. I Sundsvall körde MP den linjen i förra valet men försvinner nu ut i marginalen.
Så brukar det gå för politiska myglare som sätter makten främst.
Löfven valde att ge Vänsterpartiet nobben. De systerpartier till V som valt att ingå i regeringen – i exempelvis Norge, Danmark och Frankrike – har dömts hårt av opinionen. I Norge fick Sosialistisk Venstreparti 15 mandat i valet 2005 och Kristin Halvorsen blev finansminister i Jens Stoltenbergs regering. År 2009 tappade partiet fyra mandat och Halvorsen bytte statsrådsstol. I valet 2013 tappade partiet ytterligare fyra mandat och har nu bara sju platser i Stortinget.
Alltså: Under åren med regeringsmedverkan mer än halverades partiets mandat och representationen i Stortinget hängde på en skör tråd. Indignerade vänsterpartister kan begrunda detta.
Extraval är ett sätt att lösa upp parlamentariska knutar. Sedan demokratins genombrott har det bara varit ett sådant val i Sverige: år 1958, där det i huvudsak gällde pensionen. Det har ibland funnits starka skäl till extraval men antingen hamnar det för tätt inpå senaste valet eller för nära nästa ordinarie val.
Blir det nyval låt oss säga 2016 så ska vi rösta igen den andra söndagen i september 2018. Politikerna är rädda att trötta ut väljarna.
I lotteririksdagen 1973-76 var det exakt jämnt mellan blocken: S och VPK fick 175 mandat, exakt lika många som Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet. Det var en miss av grundlagsskaparna att ett jämnviktsläge kunde uppstå och man skar sedan bort ett mandat för att undvika en ny lotteririksdag. Men det gick att styra Sverige under perioden 1973-76, även om många kunde sätta sin hatt på att det skulle bli extraval.
Läget nu är svårt men inte alls omöjligt. Huvudspåret är att en regering ska sitta i fyra år.
Ha en fin helg och tänk på att fila broddarna inför den nya säsongen.