Senare i denna månad, på annandag påsk, fyller den peruanske författaren Mario Vargas Llosa åttio år. Han är en av Latinamerikas stora berättare som inspirerat många andra författare runt om i världen.
År 2010 tilldelades Vargas Llosa Nobelpriset i litteratur för ”kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”. Av den spanske kungen fick han titeln förste markis av Vargas Llosa.
Numera är han bosatt i London, Spanien, Peru, en tid även i USA där han undervisade. Det handlar om en rörlig man, fysiskt och intellektuellt.
Jag läste nyligen Vargas Llosas senaste bok, ”Den blygsamme hjälten”, översatt av Peter Landelius. Åkeriägaren Felicito Yanaqué i Piura blir utsatt för ett utpressningsförsök.
Några skriver brev till honom om att han måste betala en månatlig avgift för att få beskydd. Yanaqué minns sin faders ord, låt ingen sätta sig på dig, och vägrar att betala. Då trappar brottslingarna upp…
Samtidigt arbetar den stenrike don Ismael Carrera idogt för att göra sina två tvillingsöner arvslösa. I sak finns inget att invända mot det; sönerna är ena riktiga fähundar.
De två männens öden tvinnas skickligt samman men jag ska förstås inte säga exakt vad som händer.
Berättelsen förmedlar en bild av det peruanska samhället, där en del blivit mycket rika och många lever kvar i fattigdom.
Vargas Llosa har en särskild berättarteknik. Ibland, mitt i en dialog, dyker det upp ord från någon annan, i en annan tidsera, så det går inte att slöläsa texten. Men de instuckna replikerna har alltid ett syfte, att föra berättelsen framåt. Boken är spännande och visst är det svårt att lista ut hur allt ska sluta…
Då och då dyker uttrycket che guá upp i texten. ”Uttryck som saknar motsvarighet i svenskan”, skriver översättaren. Ok. Men vad menar man? ”Ok kompis”, ”jaha, på så vis”, ”snyggt jobbat”, ”Jesus Maria”, ”å fan”? Även om uttrycket inte finns i svenskan måste det gå att komma nära. Che guá?
Mario Vargas Llosa beundrade en gång i tiden Fidel Castro, Kubas revolutionsledare. Men hans skepsis ökade.
Vargas Llosa ställde upp i Perus presidentval 1990 som kandidat för borgerliga FREDEMO. Han pläderade för privatisering, marknadsekonomi, frihandel och spridning av privat egendom och vann den första valomgången. Men i slutomgången besegrades MVL av den då okända jordbruksingenjören Alberto Fujimori.
Sedermera dömdes Fujimori till 25 års fängelse för brott mot mänskligheten och kidnappning. Från okänd till ökänd.
Vargas Llosa återfinns alltså i högerfållan. Men även de som inte delar hans politiska analys kan säga att den peruanske författaren är en stor berättare.
Läs gärna ”Den blygsamme hjälten”. Litteraturdocenterna har förklarat att det inte är en av Vargas Llosas största böcker. Men precis som Therese Johaug har han en mycket hög lägstanivå.
Att demokratin segrade i Latinamerika är för övrigt ett av de stora glädjeämnena.
Många trodde mycket länge att väpnade revolutioner var det enda som kunde bryta diktaturens makt.
TCO har rankat ”framtidens 99 mäktigaste”, alltså unga personer som i framtiden kommer att få än större makt.
Konstigt att löntagarorganisationen använder medlemmarnas pengar till den typen av rankning. En sak vet jag: Stefan Löfven skulle inte ha varit med på en sådan lista när han var 34 år.
Nu är vi nära stilla veckan. Måndagen kallas blåmåndag eller svarta måndag. Tisdagen kallas vita tisdagen. Onsdagen i stilla veckan bär också namnet dymmelonsdag, detta för att man inför påsken bytte ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en så kallad dymmel. Var det stilla veckan skulle det också vara stilla.
Och stilla veckan avslutar också oxveckorna och snart är sommartiden här. Hur var det nu med klockan och utemöblerna? Man ställer fram dem på våren… ja, så var det.
Ha en fin helg och ställ inte tillbaka utemöblerna i förrådet.