VM i friidrott är över. Kineserna lyckades i vanlig ordning bra med arrangemangen. Man får beklaga om VM stärkte den auktoritära regimen, ungefär som det var med Hitler och OS 1936.
Nu sitter kemisterna vid sina provrör och datorer. Det förvånar inte det minsta om en del resultatlistor från VM får skrivas om och om en del fjärdeplacerade får en medalj hem till brevlådan.
Det var genomgående fina tävlingar. I löpning för män noterar jag att Europa blev utan guld, om man räknar födelseland.
Mo Farah, som åter vann både femtusen och tiotusen meter, tävlar visserligen för Storbritannien men är född i Somalia. Och segraren på 110 meter häck, Sergej Sjubenkov, tävlar för Ryssland men är född i Altajrepubliken i södra Sibirien, som ligger i Asien.
Isabelle Pedersen kom nia på 100 meter och det var Norges bästa placering i VM. Nu läser jag på NRK att Pedersen vill ha statlig konstnärslön.
"Vi i Norge skal være en idrettsnasjon og har utrolig mye potensial. Men vi er ikke flinke til å satse på idretten, vi bare snakker om det."
När Tyskland blev ett land räknade en del med att det skulle bli ett lyft för idrotten i nationen. Både Västtyskland och DDR var framstående idrottsländer. Men totalt sett var det ju färre tyskar som kom till start. I Peking blev det två guld. Både Polen och Storbritannien kom före.
Vid friidrotts-VM 1987 vann DDR nationsligan med hela tio guld. Det är inte alltid fusioner leder till ökad avkastning.
Dessutom måste man framhålla att kemisterna år 1987 inte var lika duktiga på att avslöja fuskare. Det finns många uppgifter om att åtskilliga DDR-atleter var dopade. Högklassiga idrottsprestationer skulle bli bra reklam för Arbetare- och Bondestaten.
Åter till Peking-VM. Med sju guld, sex silver och tre brons toppar Kenya nationsligan före lilla Jamaica.
När Kipchoge Keino från Kenya vann 1 500 meter vid OS i Mexiko 1968 inleddes en gyllene epok. Men vem hade väl trott att det afrikanska landet skulle nå toppen i världen? På den tiden var löpare från Afrika mer exotiska inslag i mästerskapen.
Nästa stora idrottsfest är OS i Rio nästa år. Jag läser att en del oroar sig för arenorna inte ska bli klara i tid. Tongångarna var desamma inför fotbolls-VM men mästerskapet genomfördes utan större problem. Att Brasilien misslyckades i turneringen är en annan sak.
Jag ser att riksdagens försvarsutskott just nu besöker det stora landet i Latinamerika och förmodar att det är flygplan som står i centrum.
Med detta stänger vi sportfönstret för i dag och önskar Norge bättre lycka nästa gång.
”Även du, min Brutus.”
I Shakespeares pjäs ska Caesar ha sagt så då han mördades av en grupp senatorer. Styvsonen Brutus ingick i mördargänget. (Någon har påpekat det konstiga i att Caesar talade latin, han borde ha talat grekiska.)
Själva talesättet passar bra in på Centern, som nu föreslagit att Sverige ska gå med i Nato, även om partiet har en del förbehåll. Det betyder att alla Allianspartier är för en svensk anslutning till försvarspakten.
En gång i tiden var Bondeförbundet/Centern en pålitlig anhängare av den alliansfria politiken. Numera är C bara ett bland andra högerpartier.
Frågan ska slutligen avgöras av partistämman i Falun. Jag tror att Natofalangen vinner. Högerkrafterna har tagit över partiet.
Om Sverige och Finland skulle gå med i Nato så ändras i ett slag det säkerhetspolitiska läget i vår del av Europa. Och denna världsdel behöver sannerligen inte mer av oro och konflikter.
Valet 2018 kan bli en folkomröstning om vi ska fortsätta med den så framgångsrika alliansfria politiken eller ansluta oss till en pakt.
Programmet Akuten i SVT på söndagskvällarna är mycket välgjort.
Kulturpanelen i SVT på onsdagarna är en bra parodi på kulturprogram.
En programledare lämnade i vredesmod en gala när hon inte fick pris. I en tid när Europa skälver kan man använda sin energi på många sätt.
Ha det bra, folks, och se upp för jägarna ute i skogen.