”Hur ska vi hantera framväxten av det politiska extremvåldet, oavsett om det kommer från öst eller väst, från religösa extremister eller ensamma egoister och fanatiker? Hur ska vi se till att motreaktionerna i sig själva inte överskuggar de grundläggande värden som vår generation växt upp med, och som vi hoppas kunna överlåta till våra barn? Och hur kan vi stödja våra barn så att de kan förvalta denna värdegrund i en värld med ett ökade antal extremister?”
Den som ställer dessa frågor heter Geir Lippestad, jurist verksam i Oslo. Han var försvarare till barnamördaren Anders Behring Breivik och stod i debattens centrum i flera år. I boken ”Det vi kan stå för” berättar Lippestad om rättegången, sitt arbete och sina värderingar.
Andemeningen i hans budskap, om vikten av grundläggande värden, föll mig i minnet den vita tisdagen, som blev så svart, när nyheterna från Bryssel strömmade in.
Först kom ett enkelt telegram i mobilen om en smäll på en flygplats i Belgien. Efter några timmar satt Hans Brun och Anders Ygeman i tevestudion. Allvaret växte, nyheterna blev allt svartare denna dag i stilla veckan.
Lippestad var ett oväntat val när den anklagade skulle välja advokat. Många väntade sig att någon av de mest erfarna brottsjuristerna i Norge skulle få fallet. Lippestad drev en liten advokatbyrå som inte var inriktad på brottmål. Dessutom var (och är) han medlem i det parti mot vilket Breivik riktade sin attack, Arbeiderpartiet.
Under rättegången kom ständigt spekulationer om att Breivik skulle ge advokaterna sparken. En del andra jurister var också snabba med att döma ut Lippestad. Han ansågs vara för för liten för detta stora mål.
Bakom attackerna låg ofta ren avundsjuka över att en jurist från en liten firma fått ansvar för det största brottmålet i Norge i modern tid. Men Lippestad och hans kollegor tog sig igenom rättsprocessen. Breivik var ingen enkel klient; han ändrade sig ofta och kom ibland med helt orealistiska krav. Rättegången gällde massmord men den åtalade vill skapa en helt annan process. De politiker som var ansvariga för att Norge blivit ett mångkulturellt samhälle skulle få stå till svars. Det krävdes tålamod för att övertyga Breivik om att han måste ge vika.
Nu klagar terroristen på den behandling han får i fängelset; domstolen kommer snart med besked om det finns fog för klagomålen.
Värt att notera är att Lippestad tackade nej till fortsatt samarbete med Breivik. Det är en annan jurist som driver fallet och om nästa dom går Breivik emot så kommer överklaganden.
Lippestad ansåg att man nått vägs ändå i rättsprocessen och valde därför att kliva av.
Geir Lippestad framstår som en ödmjuk och kunnig man, med en stark tro på demokrati, rättvisa och rättssäkerhet.
Det är inte utan att man känner stolthet över att tillhöra samma politiska idédiktning som den norske advokaten.
Firma Andersson & Andersson slår till med höjd skatt för banker och finanssektorn i stort. Den höjda skatten beräknas ge 1,4 miljarder som ska gå till skola, vård och nya jobb.
Andersson & Andersson, det är finansministern Magdalena och Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla.
Banker och andra firmor i finanssektorn redovisar utmanande höga vinster. De fyra storbankerna kammade hem över 100 miljarder bara under 2015. Förslaget från S och V är mycket välkommet, helt i linje med en klassisk vänsterprofil.
Fredrik Reinfeldt höll ett mycket bra tal på Postkodlotteriet.
”I vårt land har vi nu börjat använda ord för att beskriva vad Sverige är utsatt för och jag har förstått att vi lever i kollaps. Allt har slutat fungera. (…) Hur var det att fira jul i kollaps? Om Sverige är i kollaps och ingenting fungerar, vilka ord har vi kvar för att beskriva det som nu sker i Syrien?”.
Mycket bra sagt av den förre högerledaren. Och det är inget senkommet aprilskämt från min sida.
Ha en ljuvlig aprilhelg!