Bilderna från Capitol Hill i Washington DC förra veckan har satt sig på näthinnan. Shamaner från konspirationsrörelsen QAnon, foliehattar, incels och högerextrema paramilitära trupper kom ända in i demokratins hjärta i USA, uppviglade av USA:s president.  

Företrädare för högermedia i Sverige relativiserar händelsen, men det var en mycket allvarlig attack mot den liberala demokratin, från en auktoritär extremhöger. Dessutom dog fem personer, varav en polis som bara gjorde sitt jobb. Det går inte att bagatellisera.

Men, institutionerna stod pall. Till och med vicepresident Mike Pence klarade av att stå emot mobben och en president som helt har lämnat de vettigas skara. Rättsligt går det vidare mot såväl presidenten som förövarna. 

Gott så! Men, vad lär vi oss av det här förutom att stabila demokratier inte borde välja karismatiska, narcissistiska sociopater till presidenter? 

Inte för en sekund vill jag förminska det våldsdåd som begicks. Men i det amerikanska samhället finns en utbredd och växande fattigdom parallellt med att stormrika blir ännu rikare. Det finns stora grupper som inte har fått reallöneökningar på decennier och som inte kan leva på sin lön. 

Många delar av USA har levt på kol- och oljeindustrin och ser inte var de nya jobben kan växa fram. Det skapar frustration.

Joe Biden och Kamala Harris har ett enormt uppdrag framför sig. De måste formulera nästa stora amerikanska vision och den måste inbegripa alla, även desillusionerade och fattiga trumpanhängare som tror att mexikaner, svarta, homosexuella, jämställdheten, Greta Thunberg eller någon annan är ansvarig för deras elände. 

Hållbar tillväxt och jobbskapande, USA som en del av ett globalt sammanhang,  klimatpolitik, minskade klyftor och mindre våld – det måste till en gemensam amerikansk vision. 

74 miljoner personer röstade på Trump 2020. De måste, liksom alla andra amerikaner, ha en vettig idé om framtiden. Det har de inte idag.

Och samma uppdrag har vi här i Sverige. När vi är klara med att skylla på andra, avsätta politiker och skälla på statstjänstemän är det dags att formulera vad politiken ska genomföra imorgon. 

Klimatfrågan är en självklarhet. Fler i jobb som man kan leva på är en annan. Skatteuttag som bättre kan finansiera det vi förväntar oss av den gemensamma välfärden är en tredje.

Vi står inte vid samhällsbyggets slutpunkt. Vi har mer att göra än någonsin. Men då måste vi våga släppa symbolpolitiken och ta tag i det som, i grunden, är det viktiga.