Jag hör vad du säger – men låtsas inte förstå, därför att det tillintetgör den uppfattning jag bestämt mig för att torgföra. Känns det igen?
Nog har vi lite till mans och kvinns gjort oss skyldiga till beteendet. Undertecknad kan i alla fall räcka upp handen på det, att jag inte alltid praktiserat välvilja när jag lyssnat in motargument utan i stället valt fortsatt konfrontation i sakfrågan.
Nu är jag inte politiker, men fenomenet florerar även utanför riksdagen. Men den ökande frekvensen medvetna missförstånd i de politiska rummen bär med sig en särskild fara: förtroendet för politiken i allmänhet och politiker i synnerhet sjunker.
Nog händer det att man vill ställa sig upp och utropa: Ni tycker egentligen samma sak – lös problemet!
Vi lever i polariseringens tidevarv, där ytterligheterna drar till sig mest intresse. Komplexiteten i vad som är orsak och verkan kan inte den här krönikan härbärgera, men låt oss vara överens om att det inte på något enkelt sätt är Trumps fel.
Den politiska figuren på andra sidan Atlanten är så att säga bara ett symptom, ett tecken i tiden, där svart-vita verklighetsbeskrivningar och rena lögner lönar sig. Låt oss hoppas att det är kortsiktigt, men oavsett rejält samhällsfarligt.
I ett globalt politiskt landskap där enkla lösningar serveras som svar på komplexa problem, ofta med populistiska undertoner, är sanningen det första och största pris vi får betala. Och som en farsot sprider sig önskan om att uttrycka sig enkelt, slagkraftigt och konfrontativt.
Jag förstår att det ligger nära till hands att svara med samma mynt när man i politiska sammanhang möts av de värsta avarterna. Vem är jag att påstå att jag skulle klara av att stå emot frestelsen? Det är svårt att bryta och byta tonläge när debattens vågor går höga.
Men – jag törs lova er: den förtroendevalda som i offentlig debatt har kraft och mod att lyssna in andra debattörers argument, innan man konfronterar och attackerar – kommer att vinna sympati.
Vi har riktigt stora problem som måste lösas: klimatkris, gängkriminalitet och den sjunkande läskunnigheten bland skolbarn till exempel.
Den stora majoriteten av väljarna önskar att vi finner lösningar eller i vart fall påskyndar en rörelse i rätt riktning.
Jag förespråkar inte att vi ska utbrista ”We shall overcome” vid fel tillfälle. Inte heller att man ska ta armkrok med fel kamrater. Men kom igen! Nog finns det politiskt erfarna med fingertoppskänsla att veta när man ska lägga de medvetna missförstånden på hyllan – och ge oss hopp om en lite bättre värld.