Förra veckan bjöd S-kvinnor, Socialdemokraterna och ABF i Boden in till ett öppet möte för att ge kommunmedborgarna möjlighet att tala om de utmaningar som de stora industrisatsningarna kan komma att medföra.
I fokus stod befarad utsatthet för kvinnor och barn, exempelvis genom prostitution eller tiggeri, men också oro för personer som kan komma att utnyttjas på arbetsmarknaden. Med andra ord grova brott som människohandel och människoexploatering.
Mötet berörde också att vi har kommuner i vår närhet där erfarenhet kan hämtas. Både Kiruna och Gällivare har lång erfarenhet av etableringar och samhällsomvandlingar, så även Skellefteå.
Frågor som lyftes var vad Boden kan göra för att motverka att vi också får ett samhälle där arbetskraft flyger in och ut men väljer att inte bosätta sig i kommunen. Önskemål om kultur- och fritidsaktiviteter, barnomsorg och bra boenden var sådant som lyftes. Men också vikten av att kunna känna sig trygg och att det inte, som i andra kommuner, ska behöva anlitas extra vakter för att det blir oroligt och en ökad brottslighet i kommunen på grund av personer som saknar en meningsfull fritid.
Slutligen lyftes också önskemål om dialog med industrin för att tillsammans kunna motverka utmaningar som kan uppstå.
Stora industrietableringar medför en risk för medföljande kringbrottslighet såsom köp av sexuella tjänster, våldsbrott och narkotikabrott. Så vad kan en kommun som Boden göra för att hantera, och i bästa fall motverka, detta? En konkret åtgärd är gemensam informationsspridning. Information gällande exempelvis kollektivavtal och annan arbetsmiljölagstiftning samt information om den svenska sexköpslagen.
Att nå ut med information om detta skulle vara en viktig förebyggande åtgärd. En annan konkret åtgärd är att de myndigheter som har ett ansvar att agera när utsatthet identifieras har rätt verktyg för att hantera dessa ärenden. En handlingsplan som även omfattar samverkan med andra aktörer ger goda möjligheter för att utsatta personer ska få korrekta insatser och stöd.
Mötet i Boden avslutades i samsyn om att myndigheter, civilsamhälle och allmänhet tillsammans kan göra skillnad för utsatta personer. En särskild beslutsamhet fanns gällande barn, alla barn ska leva ett liv fritt från våld och förtryck.
Det är alla barns rättigheter och det är alla vuxnas ansvar att se till att den rättigheten tillgodoses.