Alla svenskar har en speciell relation till skogen. Många lever av den, andra lever i den. Vi har allemansrätten att tacka för att vi kan besöka skogen, skogsägare eller inte. Att förklara vår relation till skogen för mina kollegor i Bryssel, där en del inte ens besökt en riktig skog, är ofta en utmaning.
Nästan 70 procent av Sveriges yta är täckt av skog, medan i till exempel Belgien – som till ytan är ungefär hälften så stort som Västerbotten – är samma siffra 23 procent.
Vi behöver en aktiv skogsdebatt och det har vi börjat få den senaste tiden. Men problemet är att den inte är tillräckligt nyanserad.
Alla åsikter har sin plats, men det som hörs mest är argument kring biologisk mångfald och vikten av att bevara skogen. Som i många politikområden är det balansen som är det kluriga, hur mycket ska vi bruka och hur mycket ska vi bevara? Var ska gränsen gå och vilka intressen väger tyngst?
Jag är övertygad om att vi måste bruka skogen och samtidigt bevara den, det skogsbruk vi har idag i Sverige är hållbart. Biologisk mångfald är oerhört viktigt, men det är förenklat att tro att det löser sig genom att bara låta skogen stå.
För verklig klimatnytta behöver vi använda skogen som en resurs, för att ersätta mer miljökrävande material i byggbranschen, för att tillverka mer hållbara kläder och drivmedel. Användningsområdena ökar ständigt efter innovativa satsningar från skogsindustrin.
Alla branscher har utmaningar och även skogsindustrin har förbättringspotential, men vi måste se till att det finns utrymme att förbättra sig. Vi måste undvika krokben från EU och se till att det fortsatt finns möjlighet för verkliga miljöförbättringar som dessa nya användningsområden innebär.
Med det sagt behöver vi också bevara en del skog, en stor del av vår skog är idag skyddad och det är viktigt att vi fortsätter skydda skog som är speciellt artrik.
Det blir allt tydligare att Sveriges position om ett aktivt skogsbruk är något vi kommer behöva försvara i EU. I välmenande ambitioner att minska klimatpåverkan kommer fler och fler förslag som innebär att man försvårar för avverkning.
Ett exempel är klimatlagen som nyligen blev klar, där är kolsänkor en viktig del i utsläppsminskningarna. En stor del av dessa kolsänkor är just skog. Det kan resultera i att EU försöker besluta om avverkningsmål för att minska det kortsiktiga kolupptaget. Blir det så kommer det att få allvarliga konsekvenser för skogsbruket och även påverka miljön negativt på lång sikt.
Nu innan semestertiderna kommer också EU:s skogsstrategi. Det är med skräckblandad förtjusning som jag väntar på vad den innehåller. Att vi har gemensamma mål i EU kring skogsbruk är bra, men vi får inte glömma att våra förutsättningar är väsensskilda och skogen i Sverige och Finland kan inte bli ansvarig för att absorbera klimatutsläppen i andra europeiska länder.
Vår speciella relation till skogen måste skyddas och det gör vi bäst på hemmaplan.