Som bekant klubbade riksdagen beslutet om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor för drygt hundra år sedan. Inledningsvis togs ett principbeslut om detta 1918, med det krävde efterföljande grundlagsändringar och först 1921 var det ett faktum och kvinnor kunde delta.
I år markerar vi därför att demokratin i Sverige fyller hundra år, det högtidlighålls och synliggörs runt om i Sverige, med seminarier, föreställningar och andra aktiviteter. I Norrbotten har samtliga kommuner valt att markera och fira detta jubileum.
Jag är nog en av dem som anser att det är hemma i våra kommuner som vi människor i kanske högst utsträckning möter ”det offentliga Sverige”.
Det är i hemkommunen sådant som äldreomsorg och utbildning levereras, det är oftast i hemkommunen våra jobb finns och det är när vi är hemma som vi vill ha det rena vattnet, det där upplysta elljusspåret, biblioteket, vägar i bra skick, badhuset, skolskjutsen och ja, listan går att göra lång.
Trots att kommunens verksamhet är en så stor del av vår vardag är det inte alltid i kommunpolitiken och kommunens verksamhet vi hittar människors intresse.
Jag tror att vi behöver bli fler som engagerar oss i kommunerna, tar reda på information, kanske deltar vid något möte eller ibland ringer en folkvald för att höra hur resonemanget gått i en viss fråga eller till och med tar steget in i politiken själva. Jag är övertygad om att allt från samtalsklimat till beslut skulle kunna bli bättre av att fler tar del i samtalen.
Som ett led i att demokratin firar 100 år har vi i Arjeplog valt att genomfört ett antal digitala medborgardialoger under året. Fokus för dessa är det kommunala uppdraget. Varför finns kommunen? Vad måste en kommun göra och vad väljer vi att göra utöver dessa måsten? Och det viktigaste, hur mycket resurser finns det totalt för att skapa verksamhet och välfärd?
Jag tror på att vi som företräder kommuner ska göra det enklare och roligare att följa med i samtalen.
Självklart kan vissa frågor på lokal nivå vara svåra att följa med i eller vara tunga på andra sätt. Men om man i samtalet människor emellan delar synen på vilka de faktiska och praktiska förutsättningarna för något är, exempelvis att si och så många skattebetalares pengar ska räcka till x, y och z samtidigt som kommunens uppdrag också är å, ä, ö så finns grunden för båda goda och givande samtal. Samtal som även kan visa på möjligheter och leda till förändring.
Sådana samtal tror jag är viktiga för demokratin de kommande 100 åren.