Det är som att vi befinner oss i ett drömlikt tillstånd, där det är svårt att avgöra om vi drömmer eller är vakna. Låter det snurrigt? 

Ja, det är en förvirrad tid nu.

Vi vet att det som händer just nu i hela världen är på riktigt. Men det är som att tid och rum inte existerar utan att livet är satt på paus, där vi lever i en bubbla och världen fortsätter att snurra på det mest konstiga sätt.

Jag vet idag inte om vi ska se situationen utifrån att det är en möjlighet eller en kris – kanske både och. Däremot är det således att vid samhällskriser är det socioekonomiskt utsatta grupper som drabbas i högre utsträckning än övriga befolkningen. 

Och den ojämlikhet i hälsa som redan finns tenderar att öka på både lång och kort sikt enligt Folkhälsomyndigheten.

För de personerna behövs det mer än någonsin en framtidstro och trygghet och där är folkhögskolan en viktig faktor. En betydande arena för att ge människor förutsättningar för att förverkliga sina drömmar, samt en plats för trygghet och öppenhet.

Folkbildningens utbildningsform skapar förutsättningar för människor att påverka sitt eget liv, skapar en framtidstro och möjligheter för människor att bli det en vill vara.

Våra givna omständigheter har aldrig varit lätta, vår styrka är att arbeta i motvind för att skapa förutsättningar för människor där samhället har gett upp. 

Vi ser varje individ utifrån där personen är, där dåtid inte är mer än bara det förflutna och där vi blickar framåt för att hitta vägar för att lyckas och att våga drömma.

Att våga ha framtidstro, att våga tro på sig själv och att skapa förutsättningar för att lyckas är vårt kännetecken. I det lilla och det stora, vänder och vrider vi tills vi hittar en lösning. 

Vi som folkhögskola har under de senaste 150 åren varit tvungna att göra det. Och vi kommer absolut behöva göra det framöver.

Vår inställning är att vi behöver tänka som ett Vi mer än ett Jag, tillsammans klarar vi oss genom olika situationer. För nu är en tid då vi, tillsammans, behöver värna om våra medmänniskor och se individer såsom resurser i ett mycket större pussel än vårt eget. 

Alla är viktiga och vi är alla beroende av varandra.

Vi behöver dra nytta av folkbildningens kärna, se varje individs potential och utvecklas tillsammans, för ett samhälle med solidaritet och omtanke där alla har en plats!

Om vi hittar och tar tillvara på det engagemanget är jag övertygad om att vi klarar både nuvarande och kommande utmaningarna tillsammans.