I slutet av januari kommer min första bok ut i handeln. Den har titeln ”Vi är inte maskiner” och är en personligt färgad berättelse om välfärdsstaten och sjukförsäkringen.
Titeln anspelar på min uppväxt i Kiruna kommun. ”Vi är ej maskiner” stod det ju på det plakat som bars längst främst i gruvarbetarnas demonstrationståg, som slingrade sig fram på Kirunas gator en kall vinterdag 1969.
Sjukförsäkringsfrågan har alltid ytterst handlat om detta. Kampen om människovärdet.
Någonstans inom oss alla bor insikten om livets skörhet. Imorgon kan det vara min tur att behöva stöd. Livet är oförutsebart och ibland orättvist. Men att stärka sjukförsäkringen handlar inte i bara om medkänsla med de sjukdomsdrabbade, utan också om en insikt om att de flesta av oss har ett egenintresse av att vara skyddade.
Det är alltså inte utifrån en religiöst färgad barmhärtighetstanke som jag skriver. Boken är ingen predikan, utan en analys som utgår från ett maktperspektiv. Det här handlar om löntagarintresse, solidaritet, klass- och könsmakt.
I boken försöker jag förstå varför vårt sjukförsäkringsskydd så ofta brister. Som facklig utredare har jag ställts inför denna frågeställning nästan dagligen.
Det blir så tydligt när det gäller karensavdraget, som hårdast drabbar de lågavlönande som inte kan jobba hemifrån. Men det gäller också fattiggörandet vid sjukförsäkringens stelbenta tidsgränser, som Reinfeldtregeringen döpte till ”rehabiliteringskedjan", liksom de extremt hårda kvalifikationskrav som möter de långtidssjuka som ansöker om sjukersättning (tidigare förtidspension).
När det gäller bristerna i sjukförsäkringen har Socialdemokraterna ett medansvar. Den socialdemokratiska partiledningen har, utifrån de ekonomiskpolitiska dogmer som slogs fast i början av 1990-talet, prioriterat att betala av på statsskulden.
De senaste mandatperioderna har statsskulden legat på en rekordlåg nivå, men likväl har många fackliga krav på en tryggare sjukförsäkring fått ge vika för finansministerns ”sparande i ladorna”.
Tage Danielsson har i några träffsäkra ord sammanfattat vad det handlar om: ”Kapitalismens överlägsenhet som skapare av ett bättre människosläkte bevisas väl bäst av den enkla sanningen att det finns få 75-åriga gruvarbetare som kan klå Marcus Wallenberg i tennis”.
Enligt Arbetsmiljöverkets undersökningar dör cirka 3 000 människor varje år på grund av sitt arbete.
Vi behöver en modigare och mer självkritisk debatt, som leder till ett mänskligare arbetsliv och en rimligare sjukförsäkring.