Jag växte upp i Piteå, min pappa var sågverksarbetare och mamma s k hemmafru. Vi bodde på bruksområdet.
Jag var det enda arbetarbarnet i området som gick gymnasiet. Däremot gjorde nästan alla tjänstemannabarn på området det och skjutsades och hämtades av disponentens privatchaufför till och från skolan – men inte jag, för jag var arbetarbarn.
Mor och far köpte busskort till mig. Jag fick betala min skolresa själv men tjänstemännen barns betalades av bruket där även min far arbetade.
När jag skulle börja sista året på gymnasiet beslutades dock att göra ett undantag, jag skulle få åka till skolan med brukets privatchaufför, trots min klasstillhörighet.
Mor och far blev mycket glada. Jag däremot kommer ihåg än idag hur det kändes att kliva in i minibussen första gången och se blickarna, ingen sa något, men blickarna räckte för att förstå vad de tänkte .
Trots känslan av utanförskap fortsatte jag att åka och drömde om en bättre värld där alla behandlas lika.
Tack vare politisk medvetna kämpar växte ett bättre Sverige fram, ett välfärdsland som till stor del formades av socialdemokratiska ideal och fackföreningsrörelsen där även jag kunde utbilda mig på universitetet trots min bakgrund i arbetareklassen.
Klassklyftorna utjämnades och många gjorde den s k klassresan. Det var politiska beslut som gjorde det möjligt.
Nu är vi tyvärr tillbaka i klassamhällets Sverige, också det format av politiska beslut. Ett systemskifte har genomförts av Moderaterna och deras väl planerade politik har gjort att skiftet har gått snabbt att förverkliga.
Klyftorna i Sverige växer snabbast i världen, enligt OECD. Sverige har ramlat ner från första till fjortonde plats i listan över jämlika länder.
Fler än ett av tio barn lever under ekonomiska knappa förhållanden i Sverige. Det fattiga barnfamiljerna blir allt fattigare och de rika allt rikare ,enligt SCB.
Sveriges ökade klassklyftor diskuteras mycket i internationella sammanhang men här hemma är det tyvärr relativt tyst.
När Rädda Barnen i december förra året lämnade sin rapport om den ökade barnfattigdomen i Sverige, fick vi till och med i ett TV-program höra att det inte fanns fattiga familjer i Sverige.
Att den generella välfärden raseras och att skattepengar som skall gå till skola, vård och omsorg istället går till privata bolag tycks också få reagera på och Reinfeldt ifrågasätter om klassklyftorna i Sverige verkligen har ökat. Vart är vi på väg?