Utan ett arbete, vem är jag ens? Det funderar jag ofta på. Men det handlar inte om oro inför framtida pensionärstillvaro. Det handlar om oss alla. Om vi inte får arbeta, vad gör det med oss? Och när vi får arbeta, vad betyder det förutom lön?
Frågorna har kommit tillbaka i mitt huvud allt oftare på senare tid. Kanske sedan pandemin började, och många förlorade jobbet. Men absolut i höst i samband med arbetarrörelsens två stora kongresser: Socialdemokraternas och LO:s.
Kongresser ska peka ut riktningen framåt. Och jag tänker: Om vi väljer att framåt fokusera på allas rätt till ett riktigt arbete, så sätter vi dem vars röst vi bär i förarsätet, och bygger samtidigt Sverige starkare.
Men vad är ett riktigt arbete?
Det är ett arbete som ger mig frihet och självständighet, sammanhang och mening. Som gör att jag känner mig stolt och värdefull. Det ger mig struktur på dagen, veckan och året. Det kvalificerar mig till försäkringar. Jag får bidra med skatt. Och med ett riktigt arbete finns utrymme för guldkant då och då.
Vi som vill bygga Sverige för vanligt folk, behöver inse vidden av betydelsen av ett arbete. Den får aldrig decimeras till bara en inkomst.
Allas vår rätt till ett riktigt arbete är vevaxeln i motorn. Navet i hjulet. Runt det växer både människa och samhälle. Om inte var och en av oss får möjligheten till ett riktigt arbete – så växer varken vi eller något runt oss.
Men i dag har alltför få ett riktigt arbete. Alltför många är arbetslösa. Och av dem som har ett arbete, är det på tok för många som vantrivs, utnyttjas eller blir sjuka.
Det är katastrof. Vevaxeln skär ihop. Navet spricker. Vi kan inte ta oss vidare.
Om detta pratade jag till den socialdemokratiska partikongressen. För jag vet att om vi förstår och handlar efter denna insikt, så kommer mycket att falla på plats.
Vi kommer veta vilka reformer som behöver prioriteras: De som gör det möjligt för alla att få ett riktigt arbete. Från utbildning och kompetensutveckling till investeringar i grön omställning och infrastruktur.
Vi kommer veta vad vi ska prata med väljarna om i höst: Att vi tar striden för allas rätt till ett riktigt arbete. För vi förstår vad det betyder.
Men när ska våra jobb synas i tv och andra medier? I dag är det ju i princip aldrig. Man kan ju börja tro att det vi gör inte är viktigt. Inget kunde vara mer fel. Vi bygger landet. Vad kan vara viktigare än att vi får, kan och vill jobba?