Hösten är ofta en tid för reflektion. Just nu är det rätt stökigt i den nationella politiken, men även då är det viktigt att lyfta blicken och hitta fokus framåt. 

Idag tänker jag särskilt på de unga. 

Det här är en tuff tid att ta sina första steg på arbetsmarknaden. Många av de jobb som unga får som första instegsjobb efter gymnasiet har tillfälligt försvunnit. Unga studerande har förlorat sommarjobb och extrajobb som skulle ge dem meriter inför framtiden. 

Sedan tidigare vet vi att de flesta unga kommer in på arbetsmarknaden igen när konjunkturen vänder. Men ungdomar med en svag ställning riskerar att fastna i långvarig arbetslöshet. 

Många ungdomar behöver mer än en handläggare på Arbetsförmedlingen. Det krävs både insatser och motivationsarbete. Unga behöver stöd att vidga sina vyer och få självförtroendet att våga sig ut. 

Själv gick jag en teknikkurs på Bergnäset när jag som ung fick sommarjobb genom Luleå kommun. Det breddade min bild av vilka jobb som var möjliga för mig. 

Vi i vuxenvärlden har alla ett ansvar att ge unga en bra start i arbetslivet och motverka att de fastnar i passivitet. 

Jag vill uppmana oss alla att tänka efter, vad kan vi göra utifrån våra roller och förutsättningar? I kommunen, hur kan vi tänka nytt för att fler ska gå klart gymnasiet och för att skapa corona-anpassade sommarjobb? Som arbetsgivare, vilka möjligheter har vi att ge unga en första fot in i arbetslivet? 

I civilsamhället, hur kan vi nå fram till unga på ett sätt som myndigheter inte kan? 

Den nationella politiken kan bidra med resurser och riktlinjer, men det är lokalt som jobbet måste göras. Då gäller det att kroka arm med varandra och hitta gemensamma mål. 

Min erfarenhet från kommunpolitiken i Luleå är att det är så vi gör verklig skillnad för människor. 

Pandemin kommer att påverka Sverige under lång tid och smittspridningen är ännu inte över. Vi måste fortfarande hålla i och hålla ut och följa myndigheternas rekommendationer. Men vi behöver också tänka på det som kommer efter pandemin. 

Tillsammans ska vi bygga vårt samhälle starkare än det var innan krisen.