Visst minns ni Peter Dalles uppfinnare som inte hade koll på detaljerna? ”Tänkte inte på det” utbrast han olyckligt när välvilliga idéer rannsakades.
Så skulle man nog ha resonerat i regionhusets tjänstemannakorridorer innan man stoppade Po Tidholm som moderator för ett forskningsseminarium häromveckan. Man hade behövt tänka igenom det ett par varv till. Kontraproduktivt agerande, om avsikten var att förhindra att skepticismen sprider sig.
Jag hör gärna fler röster som nyanserar den halleluja-kör vi förväntas vara del av.
Resultatet blev nämligen det motsatta. Om Tidholm hade fått moderera det seminarium han tillfrågats om, hade uppmärksamheten blivit avsevärt mindre än vad som nu skedde. Tidholm är journalist – han gör sitt jobb och vidarebefordrar debaclet. En dimridå av odemokratiskt herravälde täcker nu vår landsända. Här släpps inga skeptiker, kritiker eller dysterkvistar fram.
Det är riktigt illa. Detta i ett läge när vi vill attrahera fler norrut.
Det får t o m en ansenlig skara av oss som redan bor här att bli mer oroliga. Varför räds man debatt, högt i tak, där många åsikter får virvla samtidigt?
Jag tillåter mig att vara i grunden positiv till att Norrbotten blir epicentrum för den industriella omställning som tillståndet på jordklotet kräver. Men man är väl mer än enfaldigt utvecklingsoptimistisk om man inte samtidigt kan se alla frågetecken? Samernas rättigheter inte minst. Ska vi bara applådera de arbetstillfällen som genereras?
Men snälla nån, vi har i stort sett ingen arbetslöshet. Vi är för få i Norrbotten redan nu.
Vi jobbar hårt på att få fler att flytta till nordlig nejd, men förmår samtidigt inte att behålla den befolkning vi redan har. Jag känner igen många av de vibbar som präglade det 80-talets Norrbotten jag flyttade ifrån. Basnäringar och ishockey – lockade mig inte då, lika lite som nu.
Visst, tjejerna spelar hockey bättre än grabbarna men det förmår inte tränga igenom mediebilden vare sig lokalt eller nationellt.
Att Norrland i en historisk kontext beskrivs som ett arktiskt Eden förstärker bilden av ett permafrostkallt vinterhalvår och ett mygghelvete sommartid.
Sånt tar tid att nyansera eftersom delar av det faktiskt är sant. Därför är jag skeptisk till att torgföra mogna hjortron i midnattssol för att förmå fler att bli norrbottningar.
En mångfald av röster krävs, att såväl kloka entusiaster som sunda skeptiker får komma till tals. Öppna kort, transparens och inkludering är vår bästa chans. Då kanske vi slipper att om 30-40 år sucka, och säga ”tänkte inte på det…”.