Jag vill att vi igen, några dagar efter mors dag, riktar tankarna mot mammor vi har omkring oss.

Alla mammor, den här texten är till er. Till alla er mammor som kämpar med att räcka till, med att vara trygga, med att vara goda förebilder. Den här texten är särskilt till alla er mammor som utsätts för våld av personen ni lever eller har levt med.

Jag önskar ni alla blev sedda, jag önskar ni alla fick den hjälp som behövs. Jag önskar ni fick den respekt och förståelse ni förtjänar.

Det finns också något jag inte önskar er och det är att behöva svara på frågan hur ni skyddar era barn från att uppleva ytterligare våld. 

Jag har genom åren mött så otrolig många mammor som har fått den frågan och det är en helt befängd fråga att ställa till en mamma som utsätts för våld. Att däremot ställa den till pappor som utövar våld är helt relevant för den enda som kan göra att barn inte behöver uppleva våld är våldsutövaren. 

För det är bara våldsutövaren som kan få våldet att upphöra, genom att helt enkelt sluta använda våld. 

Att fråga en mamma hur hon skyddar barnen från att uppleva våld är detsamma som att göra henne medansvarig för våldet och det är aldrig den utsatta som bär ansvaret för våldet. 

Och ja, jag har hört resonemangen om att våldsutsatta kvinnor varit svåra, instabila eller provocerande. Men det finns inga ursäkter för våld, att använda våld är alltid att gå för långt.

Så många samtal jag fört med våldsutsatta mammor som beskrivit hur de gjort allt i sin makt för att skydda barnen från att uppleva våld genom att anpassa sig, genom att vara på ett sätt de tror ska göra att de inte utsätts för mer våld. Kvinnor som många gånger tappat bort vem de egentligen är i kampen för att freda sig själv och sina barn från våld. Men som med facit i hand sett att det inte spelat någon roll vad de gjort, våldsutövaren har hittat anledningar till våld ändå. 

Så många samtal där våldsutsatta mammor beskrivit vad de gjort för att få umgängen att fungera, hur de försökt motivera barn som inte vill träffa sin pappa att åka ändå. Så många samtal med mammor som tagit större ansvar för en situation än vad personen som orsakat situationen gjort. Och så många mammor som känt förväntningar från omgivningen på att göra just det. 

Här måste det till en förändring. Ansvaret för våldet måste i alla led läggas där det hör hemma, hos förövaren.

Till alla er mammor som utsätts för våld, det finns hjälp att få. 

Känn aldrig att ni måste klara allt själva, ni är inte ensamma. Aldrig.