Valet blev som förutsett jämnt mellan blocken. Valkampanjen har varit smutsig, full av desinformation och lögner, vilket främst Sverigedemokraterna och deras svans måste beskyllas för.
Moderaterna förlorade mest. En vilt gestikulerande Ulf Kristersson framstår inte som regeringsfähig.
Borgerliga alliansen utropade sig högmodigt och hånleende som vinnare redan före valet. Nu tvingas den lugna ner sig och finna sig i valresultatet.
Socialdemokraterna backade, men gjorde en bra uppryckning i valets slutskede. Det hade kunnat gå ännu bättre, om inte Stefan Löfven mött kompakt, i mycket oberättigad kritik i den allt mer borgerligt monopolistiska pressen, och fått mer tid att redovisa sin egen politik i stället för att försvara sig mot fem vilt attackerande partiledare från höger. Horribelt svammel om att sittande regeringen inte uträttat någonting.
Löfven vann på sin trovärdighet, ledaregenskaper och tydliga reformförslag.
Främlingsfientliga SD red på 2015 års migrationsvåg, men pressades glädjande nog tillbaka i slutet, när väljarna insåg allvaret och att ansvar krävs för att styra landet.
Snart föreligger valets slutsiffror – och nu inleds regeringsförhandlingarna. Löfven är den naturlige regeringsbildaren som partiledare för det största partiet. Miljöpartiet är klar som samarbetspartner. Vänsterpartiet torde bli stödparti i avgörande skeden, men kan inte påräkna egen regeringsmedverkan.
Går det i landets intresse, som står över partiintressena och prestigen, att nå en blocköverskridande uppgörelse? Centern och liberalerna har svaret. Kan de godta Löfven eller föredrar de en alliansregering med SD:s stöd, som de sagt nej till före valet? Håller de sina egna ord?
Huvudalternativen bör nu vara en s-mp-c-l regering eller en fortsatt s-mp regering. Lär av Finland som har erfarenhet av komplicerade regeringsförhandlingar. Förhandla om en gemensam skatte- och utgiftspolitik. Klara ut vad som är icke förhandlingsbara tröskelfrågor, som finländarna kallar det, som Natomedlemskap. Börja inte med att fördela taburetter. Lyckas inte regeringsbildningen efter fyra försök återstår endast nyval.
En regeringsbildning är långt viktigare än en melodifestival, även om media ofta intresserar sig mera för spelet än för politiska sakfrågor.
Tids nog måste också S göra en självkritisk valanalys. Utan partiets medlemmars och sympatisörers enorma valarbete med en och en halv miljon samtal med människor och allt annat arbete hade valet blivit en katastrof.