”Regeringens beslut att avslå ansökan att göra Norrbotten till regionkommun var väntat", säger Per-Ola Eriksson.
Vi samtalar i hans villa i Gammelstad en regnig, grå senhöstdag. Dit har han återvänt för drygt ett år sedan efter nio år på länsresidenset.
Ansökan stöddes i landstinget av alla partier utom moderaterna, men till exempel bland socialdemokraterna var åsikterna delade.
Landstingsrådet Kent Ögren förlorade även sin tredje reträtt, först från förslaget om de fyra nordligaste länen i en storregion, därefter Norrbotten och Västerbotten i en gemensam region och till slut Norrbotten som regionkommun.
”Det finns inte något brett folkligt stöd för förslagen i länet”, menar Eriksson som tänkt om efter att på 1970-talet som ung ombudsman för centern förespråkat ”ökad landstingsdemokrati”, och att fler uppgifter borde flyttas från länsstyrelsen.
Eriksson anser nu att kommunerna måste stärkas, och att landstinget borde fokusera på sina kärnuppgifter som sjukvården och inte famla över för mycket.
”Staten är stor som ägare och aktör i Norrbotten. Länsstyrelsen har av tradition haft starkt stöd från folket i Norrbotten, och en viktig roll för att hålla samman och inte splittra länet. Landshövdingarna har varit initiativtagare, haft goda kontakter direkt med regeringen och kunnat bidra till många nya, viktiga insatser i länet. Företagarna ville inte ha en regionkommun, utan föredrar samarbetet med länsstyrelsen”, bedömer Per-Ola Eriksson.
Lars Backlund, mångårigt länsråd i Norrbotten när regionalpolitiken var ny, efterlyste en initiativverksamhet utanför gruvnäringen i en intervju strax före sin död.
”Vi har aktiva partnerskap mellan länsstyrelsen, näringslivet, kommunerna, Luleå tekniska universitet, LTU m fl. Vi har regionala tillväxtprogram och regionala utvecklingsstrategier. Länsstyrelsen har fått regeringens uppdrag att utarbeta en mineralstrategi i samarbete med bl a LTU. Vi tog fram ett program för gruvnäringen som presenterades för näringsministern 2008. Vindkraften har byggts ut mycket omfattande och där har vi medverkat. Vi samverkar med försvaret och Bodens, Arvidsjaurs och Älvsbyns kommuner om militära övningsverksamheten. Vi har initierat kontakter i Bryssel, träffat kommissionärer och generaldirektörer där och bjudit en del av dem att besöka länet”, berättar han.
I Norge har uppgifter förts bort från fylkesmannen som representerar staten regionalt och detsamma från länsstyrelsen i Finland. Varför inte samma sak här?
”I Norge har sjukvården överförts till staten. Finland har aldrig haft några landsting. Det internationella samarbetet är viktigt. Norrbotten gränsar till två andra länder, och länsstyrelsen har gått i spetsen regionalt för Nordkalott- och Barentssamarbetena. Statens roll är osedvanligt viktig i Norrbotten. Vi har valt olika modeller, men samarbetar bra med länen i våra nordiska grannländer”,säger Eriksson.
Har motsättningen mellan exploatering av naturresurser och miljöhänsyn ökat – också inom länsstyrelsen?
”Det är ett fåtal ärenden det rör sig om, kanske sex-sju, och de har gällt strandskyddsfrågor i t ex Pajala och björnjakten. Landshövdingen måste väga samman fler intressen utifrån en hållbar utveckling – ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Vi har regelbundna samråd med kommunerna och samerna. Sverige är en industrination. Vi kan inte leva bara på att titta på naturen. Demonstranterna som i många fall kommer söderifrån tänker inte på att vi måste ha livskraft i länet”, säger Eriksson.
Eriksson betonar att han inte tror på en gruvskatt.
”Vi har ett annat system i Sverige än i andra länder, där man drar in pengar genom skatt. Vi måste kunna locka hit investerare och utländskt kapital. Nu är Norrbotten ett tillväxtlän med minskad arbetslöshet, men vi har lidit länge av strukturrationaliseringen inom jord- och skogsbruket på 50- och 60-talen och utflyttningen som då följde”, säger han.
Hur kan framtiden i gruvkommunerna säkras?
”I Pajala behövs fler bostäder och okonventionella lösningar så att folk kan bosätta sig där. I Gällivare och Kiruna kommuner tar staten sitt ansvar för omstruktureringen via LKAB som bl a är med och bygger bostäder. Sedan har vi Malmfältsgruppen som Tomas Östros tillsatte i vilken närmast berörda statsråd ingår”, avslutar Eriksson.