Den 3 november 2020 genomförs det 59:e presidentvalet i USA.
Kontrasterna mellan kandidaterna är stora, även om en sak förenar dem: de är äldre, vita män. En har levt stora delar sitt liv i det offentligas tjänst. I det andra, en sittande president som kommer från en karriär i fastighetsvärlden.
I lördags kväll satt jag och pratade med två vänner och kollegor. Den ena bor i Washington DC, den andra på Manhattan. Vi hade inget annat syfte än att höra hur vi hade det.
Sedan fyra år tillbaka sitter jag i styrelsen för Internationella Naturvårdsunionen, världens största miljörörelse och mina vänner är också styrelseledamöter. Vi möter varje vecka medlemmar och partners från hela världen i olika sammanhang. Tänk förresten, när vi idag säger möter, menar vi så ofta digitalt. Vi har lärt oss!
Vårt samtal landade direkt i ”läget i USA” och vad som pågår inför presidentvalet. Det är en oroande bild som jag får höra av vännerna, och den förstärks om en som jag följer flera nyhetskanaler i USA.
Den sittande presidenten har valt en strategi som är baserad på illvilja, lögner, hat, härskartekniker, våld. Runt om i USA pågår protester, inte minst kopplade till ”Black Lives Matter”.
Alla protester är inte fredliga, det finns ibland de som ser våld som en legitim väg. Men reaktionerna från administrationen, som uppmuntrar till en hård hantering av för det mesta helt legitima protester, är obehaglig.
2018 gav Bob Woodward, legendarisk undersökande journalist på Washington Post ut en bok ”Fear” om Donald Trumps presidentskap. Boken som har sin bas i hundratals timmar intervjuer med både före detta och dåvarande medarbetare till presidenten.
Bilden som den tecknar av hur presidentskapet utövades, stämmer väl med ett citat från presidentkandidaten Trump från 31 mars 2016 ”Real power is – I don´t even want to use the word – fear”.
I en annan, nyutkommen, bok ”The room where it happened” av president Trumps f d nationella säkerhetsrådgivare John Bolton, kommer direkta vittnesmål om ett ledarskap som tydligt bygger på viljan att skapa osäkerhet och oro, rädsla och motsättningar.
En systematisk mobbares ledarskap.
Påverkar detta oss? Behöver vi alls bry oss om vad som sker i USA, eller i Ryssland, Vitryssland? Svaret är självklart: även vi i vårt trygga Sverige, mår bäst om det finns en förståelig, öppen, hållbar världsordning där konflikter kan lösas på fredlig väg.
Det den starkes rätt inte alltid är det som ska gälla. Där respekten för olikheter, för kunskap, för solidaritet hålls högt!
Jag ska sluta med att, som vanligt, ställa min fråga som jag brukar avrunda med. Var finns den nya idén om vad vi vill med vårt samhälle och vart vi ska ta vägen.