IF Metalls medlemsundersökning visar att fler än var fjärde industriarbetare har fått en ökad arbetsbelastning under pandemin, och att ungefär lika många har känt oro för att smittas på arbetsplatsen.
Det är viktiga siffror att uppmärksamma. För ibland låter det som om alla arbetar hemifrån i pandemin. Så är det inte. Sveriges industriarbetare går till jobbet som vanligt, för att hålla produktionen och välfärden igång.
Det är en hjälteinsats, som kräver att vi har extra bra koll på hälsan och säkerheten. För i pandemin är smittspridning ännu en arbetsmiljörisk. I produktionen kan det vara svårt att hålla två meters avstånd.
Det vet inte minst gruvarbetarna i Norrbotten, vars arbetsplatser har drabbats av lokala utbrott.
I det här läget är skyddsombuden oerhört viktiga. De kan arbetsplatserna och förstår var riskerna finns.
De utgör ryggraden i ett systematiskt arbetsmiljöarbete som är livsviktigt för att få ner smittspridningen – även om arbetsgivaren alltid har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön.
På små arbetsplatser som saknar en egen skyddsorganisation spelar de regionala skyddsombuden stor roll.
De går skyddsronder tillsammans med arbetsgivare och anställda för att upptäcka brister i arbetsmiljön, så att de kan åtgärdas innan det går illa.
I pandemin har de regionala skyddsombuden svårare att komma in på arbetsplatserna, på grund av smittrisken. Därför har vi ställt om till digitala skyddsronder – och satsar på att utbilda lokala skyddsombud och arbetsgivare.
Så lagar de regionala skyddsombuden efter läge, för att hålla igång det livsviktiga arbetsmiljöarbetet.
Trots det befinner sig de regionala skyddsombuden under attack, från politiska krafter som vill minska fackets makt.
Det sprids myter om att fackets regionala skyddsombud är socialdemokratiska agitatorer, och höjs röster för att ersätta de regionala skyddsombuden med statliga rådgivare.
Statliga rådgivare kan ju låta betryggande. Men hur ska de klara av arbetsmängden, och hur ska de klara av att vara tillgängliga dygnets alla timmar? För det är så det fackliga skyddsarbetet ser ut.
Skyddsombuden kan sina branscher och har själva lång erfarenhet inom just de arbetsområden och arbetsprocesser som de granskar. De vet var farorna finns. En sådan levd erfarenhet och kunskap kan knappast en statlig rådgivare ha.
Vi behöver inte en telefonsvarare eller en chattbot i form av en liten ruta på Arbetsmiljöverkets hemsida.
Vi behöver en seriös debatt om hur vi kan stärka arbetsmiljöarbetet – inte försvaga det. Vi behöver fler skyddsombud – inte färre.