Sverigedemokraterna är ett rent antifackligt parti!
Deras politik slår mot kärnan i den fackliga verksamheten, nämligen medlemskapets värde. De politiska förslag de lägger syftar till att underminera den fackliga verksamheten så att en sjunkande organisationsgrad blir effekten.
Många löntagare hamnar i visstidskarusellen och får osäkra arbetsförhållanden.
Dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson föreslog för något år sedan att arbetsgivarnas möjligheter att stapla visstidsanställningar på varandra skulle begränsas. Ylvas förslag fick brett stöd i riksdagen, men ett parti röstade emot: Sverigedemokraterna.
Att slopa avdragsrätten för medlemskap i fackliga organisationer, men samtidigt behålla arbetsgivarnas avdragsrätt är i sig ett ställningstagande om hur man ser på balansen mellan arbetsmarknadens parter. SD står på arbetsgivarnas sida!
Pengar talar i människors plånböcker. Självklart påverkar en borttagen avdragsrätt för fackavgiften viljan till medlemskap. En lägre facklig organisationsgrad påverkar i sin tur direkt möjligheten att hävda intressen som gäller löner, arbetsförhållanden, respekt för lagar och avtal och fackets förmåga att företräda sina medlemmars intressen.
I frågan om skyddsombudens framtida roll agerar man nickedocka åt Svenskt Näringsliv.
Svenskt Näringsliv vill slopa fackets rätt att utse skyddsombud och SD hänger på. Resultatet skulle bli att cirka 100 000 skyddsombud – cirka 65 000 inom LO och 35 000 inom TCO och SACO – försvinner.
Idag kan löntagarna med hjälp av sin fackliga organisation hävda sig på arbetsplatserna.
Denna kompetenta och väl inarbetade organisation vill SD och deras vänner i Svenskt Näringsliv ersätta med statliga ”arbetsmiljörådgivare”.
Uppenbart är att man vill försvaga och byråkratisera skyddsombudens roll och helt enkelt ha bort facket från arbetsplatserna. Att inbilla sig att det här det sedan slutar är naivt. Att slåss för att förbättra arbetsmiljön kan vara konfliktfyllt. Löntagar- och arbetsgivarintresse kommer ofta i direkt konflikt med varandra.
Att slänga skyddsombudens kompetens på soptippen är helt obegripligt. När detta är väl genomfört kommer nya idéer om hur facket ska undermineras. Konflikten mellan arbete och kapital är evig och där har SD valt sida.
Arbetslivet är ingen idyll. Istället för att sätta fokus på hur dödsolyckor och faror i arbetslivet ska bekämpas på riktigt så fungerar SD som svansviftare åt Svenskt Näringsliv.