Imorgon är det internationella minnesdagen för Förintelsens offer och 76 år sedan förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades. För minnas är vi skyldiga att göra. Hur kunde en fruktansvärd ideologi som nazismen få fäste?
En del i svaret handlar om normförskjutningar. Attitydförändringar hos människor som görs systematiskt under lång tid och med allt färre som säger ifrån. Ett sätt att förskjuta normer och attityder är att sprida konspirationsteorier som skapar hat och rädsla.
I nazisternas fall var det den judiska befolkningen och andra som inte passade in i nazisternas rasideal som ansågs hota nationen och samhällsgemenskapen. I samband med lågkonjunkturer och utbredd ojämlikhet är den här typen av budskap som att hälla bensin på en brasa.
Samma typ av tankegods som skickade judiska familjer in i döden för 76 år sedan, finns fortfarande och hotar vår demokrati. Stormningen av Kapitolium i USA är vår senaste varning.
Sverige är inte USA. Den viktigaste skillnaden är att vi har en allmänt finansierad välfärd som ges efter behov – inte efter hur mycket pengar du kan betala. Men det finns brister, och med dem även fördomar som ligger på lur.
Ojämlikheten har dragit iväg. Låga pensioner, otrygga anställningar, en otillräcklig sjukförsäkring – samtidigt som antalet miljonärer stadigt ökar. Det bäddar för missnöje. Det bäddar för populism. Det bäddar för att konspirationsteorier får fäste. Därför måste politiken prioritera jämlikheten!
Konspirationsteoretikerna gillar för övrigt att maila riksdagsledamöter. Om allt från illasinnade världsregeringar till att covid-19 är en bluff.
Konspirationsteoretiker utgör en lustig paradox. Samtidigt som de försöker hävda att människor är förda bakom ljuset, så är det i själva verket de själva som är lättlurade av en konspiration. Ha! Eller ja, skrattet fastnar i halsen när man inser att det är många som kan bli lurade.
Jag tror ni känner igen förvåningen över att se människor som vi trodde var vettiga, ägna sig åt att sprida konspirationsteorier (företrädesvis högerextrem propaganda) på nätet. Det kanske till och med har skett i så stor utsträckning att vi inte orkar bemöta det längre.
Jag har en lapp på min anslagstavla som lyder: ”If you hear something – say something”.
Orden tillhör Debora Lipstadt (amerikansk förintelsehistoriker) och påminner om att vi måste våga säga ifrån. Annars medverkar vi till att förskjuta normer långt bortom människovärdets anständighetsgräns. Och det var precis vad som hände för 76 år sedan.