Det är svårt att inte åtminstone lyfta på det ena ögonbrynet åt en del av den senaste tidens opinionsmätningar.
Enligt en del av dem skulle S och V tillsammans få egen majoritet om det vore val idag. Varken C eller MP skulle behövas som ”stödhjul”.
Men det är långt kvar till nästa val och ett folk som röstat fram dagens SD-stödda regering kan snabbt svänga igen. Att S har höga opinionssiffror just nu riskerar dessutom att leda till att diverse opinionsexperter runt s-ledningen tycker partiet borde ”sitta still i båten” och inte göra några större politikförflyttningar, utan precis som under de senaste valen lita till partiledarens popularitet.
Det tror jag vore förödande.
I en tid när politiken blivit allt mindre opinionsdrivande har krafter utanför politiken flyttat fram sina positioner.
Inte minst handlar det om de kapitalstarka särintressen som, via lobbyorganisationer och tankesmedjor, effektivt påverkat samhällsutvecklingen. Där finns drivkraften bakom det faktum att ojämlikheten i Sverige ökat snabbare än i andra jämförbara länder och att vi sett en rad lika vansinniga som världsunika marknadsexperiment.
Ska vänstern åter bli en samhällsförändrande kraft måste samhällsanalysen fördjupas. Arbetarrörelsen, såväl S, V som LO, behöver framför allt göra en mer självkritisk maktanalys.
Jag tvivlar på att det nuvarande S-etablissemanget har viljan och förmågan att ensam klara av detta. Därtill är de allt för ”fastsurrade vid masten”, d v s ansvariga för de senaste decenniernas politiska kräftgång.
Ska det bli någon genomgripande förändring måste drivkraften komma underifrån – från arbetsplatserna och från det Sverige som drabbats av de växande klassklyftorna och regionala orättvisorna. Men också från dem som i framtiden kommer att få betala priset för klimatförändringarna.
Den kraft som tidigare byggt världens mest jämlika land måste väckas till liv och som tidigare gå i koalition med andra progressiva krafter. Här har LO ett särskilt ansvar. När politiken tappat styrfart får facken inte lämna politisk ”walk-over” och låta näringslivslobbyn ratta samhällsutvecklingen.
Samhällsförändringar drivs inte av uppgivna och cyniska läktarkommentatorer. Demokratin är inget vi kan konsumera, utan något vi skapar tillsammans.
Ytterst handlar det om makt. Makt korrumperar. Den är som koskit. Samlas den på hög börjar den stinka. Men sprids den ut skapas livslust och växtkraft.
Opinionsanalytiker förändrar inte samhället. Det gör organiserade intressen och levande folkrörelser.